Lucifer i låsen

På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärlingarna bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sa till dem: Fred åt er alla!

Den senaste veckan har det verkligen gått troll i det här med låsen.

Först vimsar min älskade son bort sitt cykellås. Då får man gå till skolan istället.

Sen är det någon som låser min dotters cykel med det fastmonterade lås som vi inte har någon nyckel till. Två timmars filande och bankande utan framgång. Men med tips från en kompis; ”Gå till pizzerian” (läs: macken vid pizzerian) lyckas vi få hjälp av en vänlig mekaniker som med framgång går lös på låset med ett kraftfullt specialverktyg med för mig okänt namn.

Och den cykel som jag brukar använda försvinner också ur sikte på grund av lås-skäl. Men kanske får man skylla sig själv när man hänger nyckeln på pakethållaren och skriver en lapp som inbjuder till lån av cykeln så länge man messar och berättar var man ställer den… Men faktum är att ingen rörde den ändå på nästan ett halvår.

Och så är det Kumla-anstalten. Mycket lås för pengarna, och inte alltid fungerar det så smidigt heller, milt sagt.

Och som grädde på moset så nasse-smilar (här) Jimmie Åkeson (SD, på opionionsmässig uppgång) mot mig från lyckligtvis väldigt kortlivade valaffischer på stan (och från skönt motarbetade torgmöten), och ropar på inlåsning och utlåsning som lösning på alla problem.

När guds ande födde fram den första anabaptist-församlingen år 1525 i Zollikon, Schweiz, så var bland det första dom gjorde att avlägsna låsen från sina dörrar.

Fram för en lås-fri värld, med början här och nu.

Eller?

3 reaktion på “Lucifer i låsen

  1. Jag önskar att jag frimodigt skulle kunna lämna både hem och cykel olåst. Att vi låser saker tyder på att vi har en stor del kärlek till de ting som vi har runt oss och allt för lite generositet och vilja att dela.

    En hemlös vän sa en gång till mig ”om jag ser en cykel som är låst med flera lås, så kan jag på en dålig dag utmanas och tänka att den där cykeln ska klara att ta men om den bara stått där hade jag nog låtit den stå”

    • Carl. Välkommen hit, tror inte du kommenterat här förut. Kul!

      Jo, det var lite roligt också för ”min” cykel med det suspekta meddelandet stod utanför Ria Dorkas i Örebro (café mm för hemlösa och missbrukare) där jag voluntärar litegrann. Där har den stått två dagar i veckan flera månader, precis där dom står och röker. Flera tyckte det var väldigt underhållande med lappen på cykeln och vi hade ett intressant samtal om ägande och stöld.

      Sen är min erfarenhet att man får ta en sak i taget, och vänta in att ens övertygelse är hyfsat stark och man har känt och tänkt igenom konsekvenserna något. Hellre gå lite för långsamt fram och göra det hållbart, än att kasta sig ut i något som man sedan ångrar. Beräkna kostnaden och så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>