Media och migrationskampen

OM MEDIA OCH MIGRATIONSKAMPEN

I fredags lyssnade jag på Studio Ett som berörde SVT:s Debatt förra veckan (om ett av dom senaste veckornas välbevakade utvisningsärenden), och påmindes av detta om att det kan finnas flera skäl att vara återhållsam och iaktta viss försiktighet när det gäller att luta sig mot mainstream-media i migrationskampen:

-Integritet. Att rikta medialjuset mot en specifik persons öde kan ibland vara ett framgångsrikt sätt att pressa makthavare och beslutsfattare, men det gör samtidigt dessa personer sårbara och det finns alltid en risk att granskningen vänds mot och skadar dessa personer eller saken.

-Medialogiken. ”Nyhetsvärde” är nyckelordet. Alla människor som hotas med utvisning kommer inte att få mediauppmärksamhet, och i vissa tider kommer ingen att få det. Just nu är det hett, om en månad är det något annat som har tagit över rapporteringen. Detta gör i sin tur att det uppstår en konkurrens om utrymmet som i sin tur lätt leder till att dom mest spekulativa fallen (eller demonstrationerna) får uppmärksamhet, medan det mer ospännande migrantförtrycket (eller motståndet) glöms bort. Medialogiken driver oss också lätt i en riktning där vi försöker säga vad dom vill höra, vilket i sin tur lockar till överdrifter.

-Reformism. Politiker och mainstreammedia förväntar sig att vi ska tala deras språk och acceptera grundbultar i deras paradigm. Kapitalism, nationsgränser och myndigheter som bestämmer över andra människors liv är för dom något givet som den som ska välkomnas till förhandlingsbordet måste acceptera. Satsar vi för mycket energi på uppmärksamhet i mediernas mittfåra så kommer vi också att för mycket anpassa vår retorik, och därigenom också vår vision, till det rådande, och vips sitter vi där och har i dom förmenta reformernas namn accepterat att det måste finnas fängelser för flyktingar och myndighetspersoner som bestämmer var människor ska få vistas osv.

-Hjältekomplex. Risken är förstås också att migrationsfrågorna blir ett sätt för inte minst välbeställda, vita personer med ett stort socialt nätverk att boosta sin egen image och självkänsla och framstå som engagerade och betydelsefulla. (aj, det träffade visst mig själv också)

Nyligen samtalade jag med en kvinna jag känner som berättade att hon just nu var djupt engagerad i tre utvisningsärenden. Detta var hon vad jag vet utan större åthävor, mediauppmärksamhet och liknande. För henne är detta inget undantag, utan har under decennier varit ett sätt att helt enkelt leva livet på. Hennes hjärta klappar för dom marginaliserade, alldeles oavsett vad huvudrubrikerna är i DN. Må jag bli som henne.

Det jag tror bör vara basen för människor som är engagerade i migrationsfrågan är det ganska oglamorösa och idoga vardagsarbetet av anti-rasism, solidaritetsarbete och direkt aktion. Media kan absolut vara till hjälp ibland, men det är inte vår räddning. Framför allt får vi inte glömma att dom verkliga krigarna i det här sammanhanget är dom människor som haft kraft och mod att söka en bättre framtid och hålla ut trots Migrationsverk, Moderater och Medelsvenssonrasismen och utan Medias uppmärksamhet.

Eller vad tänker du?

(Aktuellt i media: ”Det känns som om jag lever i ett fängelse”, Stor ökning av flyktingar nästa år, Kyrkor om asylpolitiken, Dessa mina minsta och Alsicke kloster får fredspris.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>