Nationalism: definitions-försök

Det går aldrig att definiera fast ett ord, men så här tänker jag om nationalism just nu.

Nationalism är (a) idén om en värld uppdelad i (b) tydliga geografiska områden, där varje område domineras av (c) en stat och (d) ett folk som (e) har nationalstaten som sin viktigaste lojalitet.

Kommentar:

Nationalismen, som jag ser det, är en idé eller en vision, och inte något som existerar, och det gäller varje led i den här visionen. Det är också en extremt utopisk och idealistisk vision som lyckligtvis aldrig kommer att förverkligas fullt. Det betyder dock inte att nationalismen är ”overklig”, den är i högsta grad (om än bara delvis) förkroppsligad i människor och strukturer. Faktum är att dom allra flesta, med denna definition, är nationalister (dvs har anammat denna idé, i olika utsträckning).

Respons? Kommentarer?

(Dogge gillar tydligen att hylla nationalstaten, och i samband med OS förväntas vi alla göra det, trots den våldsapparat som omgärdar det hela. Läs gärna också DN:s reportage från förvaret i Märsta idag. Inga gränser, inga nationer, stoppa alla deportationer!)

5 reaktion på “Nationalism: definitions-försök

  1. Intressanta tankar.
    Jag undrar lite över (d) och (e) i din definition.

    Min första fråga handlar om ordet ”folk”. Handlar det om etnicitet, eller något annat sätt att beskriva ”folk”? I sådana fall, ingår lojaliteten mot sitt ”folk” som en del av nationalismen?

    Sedan om (e). Om man som till exempel många konservativa evangelikaler i USA menar att Gud är främsta lojaliteten, men att den lojaliteten kräver att man ska hylla sitt land och vara obrottsligt lojal mot det (oerhört överdrivet beskrivet, jag vet) så faller ju definitionen, eller hur tänker du?

    • Lennart. Bra frågor! Det är som sagt en arbetshypotes.

      Folk: Det är olika tänker jag, vissa vill knyta folk till etnicitet på ett eller annat sätt (som SD och nazisterna), andra vill ha en ”öppnare” definition av tex svenskhet, men i grund och botten är tanken ändå att svenskarna ska dominera Sverige.

      Lojaliteten: Min tanke här var att i praktiken måste dom flesta vara lydiga mot staten, om en majoritet har andra lojaliteter, värderingar och regelsystem som är viktigare än staten så faller det hela direkt samman. Dom flesta konservativa kristna skulle nog säga att gud är deras högsta lojalitet, men i praktiken så strider ju inte guds befallningar mot statens, och det blir därför enbart en semantisk fråga. I praktiken är staten nummer ett.

      Respons?

  2. Jag tror du har en fungerande definition. Som alla definitioner finns det alltid brister i den, och en svensk, kristen, nationalist (enligt din definition) skulle garanterat förneka sin nationalism eftersom definitionen inte stämmer till 100% på individen i fråga.

    Allt för att ha en ursäkt att fortsätta med sin nationalism.

    Jag menar, vilket du också tycks göra, att min främsta lojalitet är det som i praktiken styr mina handlingar, inte bara var jag säger. Därför kommer ALLA som har Gud som främsta lojalitet förr eller senare i konflikt med staten och/eller makterna i denna världen.

    (Att klaga på statens höga skatter och smita från dem på olika sätt räknas inte, det menar jag är att ha Mammon om första lojalitet, inte Gud)

    Nåja, jag tror att du har en fungerande arbetshypotes, men att argumentation för den kommer att krävas. Inte minst av de som faktiskt är nationalister enligt din definition.

  3. Intressant… Tänkte bara klargöra att jag inte är nationalist. Jag har stora motsättningar mot dem när det gäller grundläggande filosofiska frågor. Som exempelvis ”landets väl före individens integritet”, sociala rörelser, propaganda, (folk-)gemenskap, militär hierarki, en stark stat och ledare o.s.v. Samt mer svårförklarade grejer som gör att jag avskyr demokrati, extremvänstern, världens-undergång-miljömuppar, och naiv Anarko-Ladiidaa av samma anledningar. Men jag hatar mångkulturen (läs: strategiskt knep för globaliseringen av civilisationen – världsherravälde). Och jag känner mig ibland främlingsfientlig i största allmänhet, på ett asocialt – eller nästan misantropiskt sätt alltså. Det skall inte komma hit ännu fler personer! Så därför är det klart att jag är mot invandring, även om jag haft kompisar av all möjlig härkomst och läggning. Min önskan är att det skulle vara mycket mer glest befolkat inte bara i ”Sverige” utan ett geografiskt område åtminstone de närmaste femtio milen omkring mig. Eftersom det inte går att övertyga miljontals människor att emigrera rakt ut i Atlanten utan båtar eller flytvästar … så är tanken att själv vandra till en så ödslig plats som möjligt.

  4. P.S. Det där blev bara löjligt. Måste bli av med denna ovana att försöka mildra ned allting. Men om jag skall tala klarspråk så är jag rasist. En sak jag också hade velat säga långt tidigare är att detta inte är något nytt. Och mina funderingar om olika teoretiska motsättningar har visat sig vara felaktiga fördomar och förvirring ju mer jag har fördjupat mig i den s.k. ”nazismen”.

    Fatta att det har ingenting att göra med nationalism och SD är jubelidioter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>