Om att vara en nej-sägare

Anarkister anklagas ofta för att vara nej-sägare. Det är mycket vi är emot, men vad är vi egentligen för? I viss mån är kritiken missriktad, anarkister och andra frihetligt sinnade har ofta gått i bräschen för att skapa alternativ till den rådande ordningen. Samtidigt ligger det något i detta, anarkismens betoning ligger i kritiken av systemet.

Men frågan är om detta verkligen är ett problem. I viss mån är det en semantisk fråga. Att säga ”nej” till något är också att säga ”ja” till något annat, och att säga ”ja” till något inkluderar alltid ett ”nej” till något annat.

Men det finns också en poäng i att betona kritiken. Anarkister har sällan, till skillnad från andra världsåskådningar, skapat detaljerade program för den värld en strävar efter. Och fördelen med detta torde vara uppenbar. Ett tydligt nej till systemet utan tydliga svar på vad vi ska ha istället skapar utrymme för människor idag och i framtiden att tänka själva, att experimentera och ger utrymme för många olika typer av ”ja”. Det ger utrymme för flexibilitet och en uppsjö lokala varianter och alternativ.

Jag vill inte ha systemet. Nej. Men exakt vad ska vi ha istället? Jag är osäker. Låt oss prata om det, vara öppna, experimentera och spekulera. Och låt oss fortsätta vara skeptiska till de som har en detaljerad vision för hur en grupp eller ett samhälle eller en mer hållbar värld ska se ut.

Våga vara en nej-sägare, och fall inte för frestelsen att du alltid måste ha ett tydligt svar på vad vi ska göra istället.

(Eller så är detta bara en ursäkt för att jag nu när vår kommunitet är nedlagd lägger större energi på att kritisera systemet än på att bygga alternativ?)

2 reaktion på “Om att vara en nej-sägare

  1. Det är viktigt att kunna säga nej till det som är fel. Men jag tänker att har man inte alltid en bild av det man istället skulle vilja ha. Det blir kanske inte ett så tydlig ja, men man kan ju alltid säga att man vill ha ett annat system som är rättvist och där alla får vara med i beslut och bestämmelser. Lite så tänker nog jag.

    Har man en bild av vad man vill ha så är det nog lättare att försöka bygga alternativ än om man bara vet vad man inte vill ha. Jag vet inte hundra vad jag vill ha och det jag vet att jag vill ha är jag fortfarande dålig på att leva ut. Men man får försöka ta små steg varje dag mot det alternativet som man vill se.

    Tack för viktiga inlägg som tvingar mig till att tänka. :)

    • Tack. Jo, absolut! Men det är stor skillnad på att ha en ganska generell och öppen bild som kan korrigeras efter hand eller ha ett detaljerat dogmatiskt politiskt program. Bonhoeffer skrev något i stil med att det allvarligaste hotet mot en kommunitet är de som dyrkar sin vision om kommuniteten. Min erfarenhet är att det ligger en hel del i det.

      Tack för tacket, det värmde. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>