Om att ”vara ett alternativ”

”Be the change you want to see in the world”, lär Gandhi ha sagt, och detta citeras mer än gärna av många radikaler och aktivister. Själv har jag länge haft en hang-up på sammanhang som kombinerar längtan efter radikal förändring med ett försök att själva exemplifiera hur detta skulle se ut. Initialt letade jag uteslutande i kristna sammanhang, men efter hand har mitt sökande efter attraktiva sammanhang och grupper breddats och ändrat fokus.

Jag har fortfarande kvar mycket av den hang-up:en, men jag har också lärt mig att det finns ett grundläggande problem med detta. Det går inte att vara den förändring en vill se.

Och eftersom det inte går så hamnar den som söker efter eller själv vill vara Förändringen antingen i förljugenhet, där en inte vågar se sanningen om Det Radikala Alternativet, eller i besvikelse och därefter ofta uppgivenhet och bitterhet.

Varför går det inte? Jo, därför att vi är vana vid förtryckande och destruktiva praktiker, och för att vi är människor som inte har lärt oss att leva (tillräckligt) fritt och kärleksfullt, och för att vi lever under ett förtryckande system. För att Förändringar ska bli möjliga måste vi etablera nya praktiker, förändras som människor, och krossa systemet.

Innan dess är det vi kan förvänta oss något i stil med små tillfälliga sprickor, öppningar och brott i systemet, och små tecken och fingervisningar om Något Annat. Detta är också skälet till att undertiteln på Stigen är En annan väg är möjlig (en twist på anti-globaliseringsrörelsens En annan värld är möjlig).

Eller vad tror du? Alla (nästan) kommentarer mottages tacksamt!

(SUF Eskilstunas rapport från No Border-campet ger ett exempel.)

14 reaktion på “Om att ”vara ett alternativ”

  1. Jag tänker nog precis som du att vi inte kan VARA förändringen, dock kan vi VISA på förändringen vi vill se. Alltså, att det goda jag FÖRSÖKER göra visar på den värld jag önskar mig, samtidigt som alla mina brister och fel visar på systemfel i den värld vi lever i just nu och vad jag har tillåtit den att göra med mig.

    Kanske är det samma sak som de sprickor du talar om?

    • Ja, kanske, om en tänker att detta visande är mer som en hint, en delvis förvrängd bild, en glimt. En försmak av visionssoppan som någon tappat saltkaret i. Eller nåt sånt.

  2. Tvivla aldrig på det du vill se. Det kan omöjligt vara helt bakvänt och fel. Känns det som att du har misslyckats dubbelt upp och inte gjort någon betydelsefull förändring varken för dig själv eller världen? Men ”Att vara kärlek, är inte att vara felfri.” som Di Leva sjunger. Låt oss vara som en kärleksfull gåva till världen så allt destruktivt suddas bort som i en storm med en regnbåge på slutet och med massa rosa nallebjörnar av sockervadd. Det är mer välsignat att ge än att få, som predikanter sagt i alla tider. Ovillkorliga kamratkramar till alla systrar och bröder i universum!

  3. Att vara som en fråga, i lysande låga, det är bra, och då är allt bra, som en fantasi, Jesus är anarki, i gemenskapens utopi?
    Lycka och skönhet!

    • Jag kan vara trög ibland, men här fattar jag inte om dom här kommentarerna tyder på allmän förvirring, eller om det bara är att betrakta som spam eller som ett försök att skriva korkade grejer för att sänka kommentarsnivån, eller om dom är ett försök att vara rolig och eventuellt driva med något. Om det är det sistnämnda så förstår jag faktiskt inte vad som är udden och vad det har med mig att göra. Någon annan som läser det här som har någon idé?

  4. Varför säger du att jag skriver korkade grejer? Det gör mig inget illa för jag kan inte bli förolämpad och jag är ljusår från förvirring skall du veta. Om du inte förstår så är det bara en tidsfråga i det större perspektivet och alla har sin sanning. Tråkigt att du tycker att jag sänker kommentarsnivån när jag försöker öka vår nivå med lite visdomsord och poesi. Många av mina själsfränder har råkat ut för liknande missuppfattningar när vi endast vill vara snälla och kasta några pärlor. Då kan jag bara beklaga och be om ursäkt för detta du kallar spam. Lev väl och försök minnas ditt ansikte såsom det var innan du föddes.

  5. Personligen uppskattar jag om det finns en anknytning mellan kommentarer och ämnen i ursprungsposten, och det var den kopplingen jag inte såg. Du får gärna förklara (oavsett om det är ironi, förvirring eller seriöst menat).

  6. Hur du kan missa den seriösa anknytningen?! Jag var kanske alltför sprallig och glad när jag skrev det men tack för att du drog ner mig på jorden igen. Allt har anknytning till allt. När vi separerar varandra genom identifikationer så påverkar det helheten. Om vi inte ser kopplingen så känner vi oss inte ansvariga. Jag tycker det är viktigt att ifrågasätta det. Krishnamurti undervisade i Indien när Gandhi blev mördad, i januari 1948. Och han blev tillfrågad av någon i publiken: ”Herre, vem var ansvarig för mordet på Gandhi?” Hans svar var att var och en av oss var ansvarig, alla som identifierar med en särskild religion, som formar en grupp, som tillhör en kast, som hatar sina medmänniskor antingen på grund av hans idéer eller på grund av hans hudfärg, det är en person som är delad. Det var förståss bara ett fåtal personer som planerade och pressade avtryckaren på pistolen, och enligt lagen var bara de männen ansvariga och hängdes. Men vi har alla bidragit till att producera sådana människor. Det är som att ha en helt hav av våld som alla bidrar med sin del. På detta hav kommer stormar garranterat uppstå. Dessa stormar är era små krig, ibland i Irak, ibland i Kashmir, ibland på andra platser. Men de uppstår i detta hav, och alla av oss bidrar till det havet av våld. Eftersom vi är världen, om vi är våldsamma, så är världen våldsam. Varför sade du då att det inte går att vara den förändring en vill se? Det måste vara du som lider av förvirring.

    • Ok, lite anknytningen lite tydligare för mig nu, och jag missade kanske humorn i din kommentar.

      Min poäng var dels att alla människor inte förändras samtidigt eller plötsligt, och dels att världen faktiskt är mer än oss (om du inte inkluderar allt och alla i ”vi”) bland annat genom dom strukturer som finns.

  7. Vi skulle aldrig kunna skämta om något så här gravallvarligt! Vi var bara uppspelt efter ett stort möte. Strukturer är skapade av oss precis som våldsamma personer. Världen kan inte vara mer än oss, för vi är världen. Tankar om skillnader är bara inbillning. Detta är den högsta sanningen som alla skall knäböja inför så att en tydligare anarki uppstår. Ja, vi måste tänka och vara inkluderande utan några som helst gränser. Allt åt alla, gratis och garanterat och jämlikt kan det bli genom att tjäna det högre syftets godhet. Det finns inga vi och dom utan vi har bara varandra och ”jag” eller ”du” existerar inte egentligen. Vi är en del av allt och kan därför agera som den utvalda mellanhanden som skall guida alla rätt till den sanna vägen utan konflikter. En annan väg än allt som är omöjligt hemskt och jobbigt och svårt. Alla människor skall förändras den 21 december oavsett om de vill det eller inte. Alla strukturer som till synes finns kommer försvinna som i ett trollslag för allt är illusioner. Fred och kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>