Om det konsekventa motståndet

IBLAND känner jag en lockelse till att sluta att aktivt stödja förtryck, eller att bli konsekvent i motståndet mot systemet. Men jag älskar ju livet, min kropp och mina närstående, och den som avstår från förtrycksupport utsätts ju för omfattande direkt och indirekt våld. Den som gör helhjärtat motstånd mot systemet blir dödad.

Detta är kanske inte hela världen i och för sig, alla dör, och det finns sämre sätt att dö på. Men livet är vackert och måste vårdas, det är ju just därför vi gör motstånd! Det finns en tid för Golgata, men de flesta tider är tider för att undvika konfrontationen i Jerusalem, för att prata kristniska.

Därför är det så viktigt för den som är radikal, tror jag, BÅDE att träna sig i att aktivt stödja förtryck utan att ens samvete krossas, OCH att på riktigt vara beredd att förr eller senare slå näven i bordet på liv och död.

Eller vad tänker du?

4 reaktion på “Om det konsekventa motståndet

  1. Känns som du sätter fingret på något här: ”livet är vackert och måste vårdas, det är ju just därför vi gör motstånd!”. Jag håller med om ditt resonemang, sen att det är en grymt svår balansgång är en annan grej. Här behöver vi varandra?

  2. Häller verkligen med! Jag jobbar hårt för att motståndet ska bli kollektiviserat snarare än ske på en individnivå. Visst en stödjer kanske förtrycket genom att köpa/göra si men det är strukturerna/systemet/civilisationen/politiken som ska ändras för att det ska bli någon skillnad. Om inte _du_ öppnar en gruva eller säljer vapen gör någon annan det… men gör du motstånd mot dem (och det systemet) är det mycket svårare för dem att fortsätta förtrycka/förslava/exploatera! Keep fighting and enjoy life!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>