Paradis, himmelrike och post-anarkism

Jag är minst sagt skeptisk till att det skulle ha funnits ett paradis eller att det skulle komma ett himmelrike. Och för mig hjälper det inte om denna story sekulariserats till en liberal, socialistisk eller (ens) anarkistisk version. Att läsa Saul Newmans The Politics of Post-Anarchism har påmint mig om detta. Upplysningstankar om utveckling, förnuftets överhöghet, människans natur osv har mist mycket av sin punch bland annat genom den post-moderna problematiseringen av modernitet och upplysning. Samtidigt har både klassisk anarkism och nutida anarko-primitivism försökt bygga på vissa av dessa tankegångar, men också (ofta omedvetet) på en sekulariserad kristen story med början i paradiset och slutet i himmelriket.

Men det finns knappast någon ofrånkomlig historisk process som genom klasskamp kommer resultera i en revolution som plötsligt för in den nya världen. Det är dags att överge ”one solution – revolution”. Men det finns heller knappast någon icke-alienerad, icke-språklig paradisisk ursprungsbefolknings-livsstil inom räckhåll.

Vi behöver bilder, visioner, utopier, drömmar, berättelser och sånger om en annan möjlig värld och väg, men det handlar om det som Newman kallar ”a utopianism of the here and now” som skapar frihetliga sprickor, fickor och motsystem i systemet och som inspirerar till kamp för anarki. Och detta utan att vi med en förment vetenskaplig säkerhet eller religiös övertygelse vet  vad denna kamp kommer leda till och utan tro på att anarki är ”det naturliga” eller ”det förnuftiga”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>