Påverka inifrån!

Jag har ändrat mig. Nu får det vara nog av att stå vid sidan om och klaga.

Med vilken rätt kritiserar jag egentligen ett sammanhang i vilket jag inte är beredd att själv vara med och ta ansvar?

Om inte du och jag som vill kämpa mot förtryck är med, då kommer någon som vill något helt annat att ta vår plats. Är det verkligen bättre?

Det är dags att sluta vara en nej-sägare, att ställa sig utanför och peka finger har aldrig hjälpt.

Och var finns egentligen det perfekta sammanhanget?

Att ta avstånd är ju så himla lätt, att vara med att påverka inifrån, däremot, det kräver mod och hårt arbete.

Så nu är det dags.

Jag går med.

6 reaktion på “Påverka inifrån!

  1. Hahaha! Om du är allvarlig så kommer de slita dig i stycken. Var och en av de grupperna har flera speciella ord för personer med avvikande åsikter som försöker förgifta den Rena Sanna Läran.

  2. :)
    det är verkligen jävligt vanligt att resonera så där, många kör dom där argumenten utan att tänka efter för fem öre.

  3. Jag förstår inte, först ska du underminera det demokratistka systemet. Sen ska du joina detsamma. Bestämm dig!!

  4. Hej

    Jag har själv funderat på detta en del.

    Läste nyss ett utdrag om/från FN:s generalförsamling, en ordväxling mellan Hammarskjöld och Chrustjev. Inifrån-perspektivet.

    ————————————–
    ”Du har inte ens mod att avgå!”

    En verbal skottlossning avlossas i Generalförsamlingens pampiga sal i FN:s högkvarter på Manhattan. Det är den 3 oktober 1960 och Sovjetunionens Nikita Chrusjtjov skjuter skarpt mot generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Svartmålningen har pågått sedan sommaren och når nu klimax. Sovjetunionen och Chrusjtjov vill avsätta generalsekreteraren och ersätta positionen med en trojka
    av länder. De vill alltså byta ut det vanliga systemet med en ensam ledare som företrädare med argumentet att ingen människa kan vara neutral. I bakgrunden ryktas att det egentligen handlar om att Sovjetunionen inte gillar Hammarskjöld. Chrusjtjov är inte någon diplomat med silkeshandskar och skräder inte orden. Han eldar på mot Generalförsamlingen: ”Må de som tror på helgon behålla sin uppfattning, men vi tror inte på såna sagor.” Med hela sin stormagade pondus,
    höjda knytnävar, vilda gester och spottande förakt hånar Chrusjtjov Hammarskjöld genom att säga att generalsekreteraren ”inte kan uppbringa tillräckligt mod för att avgå på ett så att säga ridderligt sätt.”

    Hammarskjöld sitter stilla under attacken vid det gröna ordförandebordet i marmor. Hans blonda hår är som alltid kammat bakåt från den höga pannan. Han ser ovanligt ung ut för sin ålder och han är också ung för att sitta på den höga positionen. De iskalla blå ögonen är koncentrerade. Hammarskjöld rör sig inte, men är inte heller avslappnad, snarare spänt stilla. Hans engelska är grammatiskt
    korrekt, men uttalet bryter på svenska. Han har barytonröst och vid det
    här tillfället talar han skarpt och med ovanligt eftertryck. Hammarskjöld är annars känd som en återhållsam, kanske till och med torr, talare med ett rikt men tillkrånglat språk. Att han ses som en byråkratisk administratör istället för en nytänkande visionär ska ha varit anledningen till att Hammarskjöld valts till generalsekreterare. Dag Hammarskjöld behåller sitt lugn, men besvarar attacken kraftigt:

    ”Genom att avgå skulle jag… i nuvarande svåra och farliga läge kasta organisationen för alla vindar. Jag har ingen rätt att göra detta, ty jag har ett ansvar gentemot alla de medlemsstater för vilka organisationen är av avgörande betydelse, ett ansvar som har försteget framför alla andra hänsyn. Det är inte Sovjetunionen eller för den delen någon av de andra stormakterna som behöver Förenta Nationerna för sitt skydd; det är alla de andra… I detta sammanhang talade Sovjetunionens representant om mod. Det är mycket lätt att avgå; det är inte så lätt att stanna kvar. Det är mycket lätt att böja sig för en stormakts önskan. Det är en annan sak att göra motstånd. Som alla medlemmar
    av denna församling vet, har jag gjort detta tidigare vid många tillfällen och i många riktningar.”

    Generalförsamlingen applåderar. Först mitt i talet när Hammarskjöld säger att han ska stanna på sin post och sen igen när talet är slut. Nikita Chrusjtjov blir så uppretad över detta tydliga bifall till Hammarskjöld att han tar av sig sin ena sko och dunkar den hårt i bordet. Delegaterna ställer sig upp och klappar i händerna. Kraftigt. Ihärdigt. Länge.

    Händelsen får människor runt om i världen att applådera. Fem kartonger med brev skickas till Hammarskjöld under krisen 1960-1961. Breven kommer från barn, hemmafruar, församlingar, föreningar och företag från Norden, USA, Kanada, Indien och Kina.

    • David. Tack för det hyperintressanta citatet. Nu gör jag det jag hade bestämt mig för att inte göra, försöker förklara min poäng. Detta efter ha haft ett antal samtal om den här posten där många eller ingen verkar ha förstått. Givetvis tänker jag inte gå med i någon av dessa grupper. Jag var ironisk. Men jag menar att ”påverka inifrån”-argumentet är så utbrett så att dom flesta inte ens förstår att det inte kan finnas problem med det sättet att argumentera, och det var det jag försökte visa med mina länkar. Jag har hört dom där argumentet en miljard gånger när det gäller tex röstning/politiska partier, en arbetsplats eller kyrkan. Ibland går det att tänka så, men det avgörande är hur en ser på det sammanhang en lierar sig med. För alla finns det en gräns där, och i någon utsträckning måste en väl känna att en kan stå för det sammanhang som en frivilligt gör sig till en del av. Men ofta används ”påverka inifrån”-argumentet som om det räcker och för att undvika en diskussion om det socio-politiska sammanhang som en joinar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>