Psykopatiska städer

Dom allra flesta av oss föds med en förmåga att anknyta till andra människor och levande varelser i vår närhet, och därmed också med en kapacitet för empati. I personliga relationer utvecklas denna egenskap och vi lär oss att respondera på personer vi möter och deras glädje eller smärta.

Å ena sidan.

Å andra sidan lever vi ett mass-samhälle där vi inte minst i media och när vi rör oss genom städerna, lär oss att stänga av och stänga ute andra. Vi pluggar våra öron och använder skärmarna som en sköld mot störande intryck. Detta är helt begripligt, det vore inte möjligt att läsa av, möta och respondera till varje ansikte vi stöter på. Kanske är avskärmandet rentav en strategi för att åtminstone kunde behålla förmågan till empati när det verkligen ”behövs”? Själv har jag i alla fall alltid med mig en bok när jag åker kollektivt, men jag funderar till och från på om det vore bättre att bara sitta och vara öppen för människor runtomkring, kanske rentav försöka inleda något samtal. Dom gånger jag har gjort det har jag ofta förvånats över hur lite det behövs för att människor ska öppna sig och blotta sina behov. Det kan räcka med att inte vända bort sin blick från någon som avviker lite från det förväntade.

Mass-samhället har psykopatiska drag. Frågan är vad vi gör för att göra motstånd mot detta. Vilka konkreta åtgärder kan en vidta för att behålla sin empati? Hur går det att förhålla sig till media och städer utan att bli alltför störd? En del tankar har jag så klart om detta, men jag undrar – vad tänker du?

3 reaktion på “Psykopatiska städer

  1. Tack för ditt inlägg

    Jag brukar försöka åka på en veckas tyst retreat varje år. En vecka utan mobil, dator, viktiga möten, måsten osv. Allt för att hitta tillbaka till mig själv. När jag tar mig tid till att lyssna på mina egna signaler och behov, är det lättare att se och möta andra.

  2. Efter nästan tre månader i Ojnareskogen kändes det extremt ensamt att åka kollektivt och vara tillbaka i Stockholm. Mina sinnen är också vidöppna för intryck och med all reklam och allt som plötsligt vill ha min uppmärksamhet känner jag mig väldigt sårbar. Även när jag vet att jag ska tillbaka ut i skogen, tillbaka till vänner och ”natur” så är staden så ensam. Hur vi kan göra motstånd mot det vet jag inte, men städerna har ett bäst före-datum och det är snart så det kommer kanske inte dröja så länge innan folk tvingas flytta ut på landsbygden igen. Jag tror att en bra sak att göra är att åtminstone flytta ut i skogen och bo där en inte utsätts för all civiliserad propaganda ett tag så en får en känsla för hur mycket omgivningen i städer påverkar negativt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>