Pussy Riot, underjordskristna o den maktknullande kyrkan

Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina, och Jekaterina Samutsevitj i Pussy Riot dömdes i fredags till två års fängelse. Genom Jonathan Wiksten fick jag ett tips om Anna-Lena Lauréns mycket läsvärda (finska Hufvudstadsbladet) artikel som hävdar att Pussy Riot missförstås av västerländsk media, och betonar hur Pussy Riots aktion kastat ljus över den ortodoxa kyrkans allians med Makten och Mammon. Elofs från Kristen Underjord text går i samma riktning och pekar bland annat på hur deras slutpläderingar (det gäller speciellt Nadezhda Tolokonnikovas) inte bara har referenser till klassisk rysk litteratur och alternativa/radikala inslag i den ortodoxa kontexten utan också icke-ytliga referenser till bibeltexter. Därmed kan dom mycket väl betraktas som en del av den radikala/anarkistiska ryska tradition med djupa historiska rötter som också emellanåt varit mer eller mindre explicit kristen (Tolstoj och tolstojanerna, Doukhoborerna mfl).  Den kristna författaren Maria Küchen har också i en intervju i Dagen framfört en liknande analys. Intressant att notera är också att  tidningen Dagen (med kristen frikyrklig/evangelikal profil) var ett av dom första medierna i Sverige att skriva om Pussy Riot, och dessutom väldigt positivt (i och för sig flera veckor efter att No Border Stockholm hade en solidaritetsdemo genom Stockholms gator i juni).

Många kristna som relaterat till det hela har dock, förutsägbart nog, ställt sig på kyrkan/maktens sida genom att i ord och handling lägga betoningen på en kritik mot Pussy Riot och deras förmenta anstötlighet. Denna överkänslighet för ett starkt språkbruk indikerar möjligen att en inte har läst dom bibliska skrifterna speciellt mycket.

Lite förvånande kanske sällade sig Micael Grenholm till den skaran genom sin kritiska kommentar på Kristen Underjord. Micael, som jag betraktar som en vän med ett tydligt engagemang mot förtryck och för rättvisa och gemenskap, är en av skribenterna på Kristen Underjord, och driver också den egna bloggen Hela Pingsten där hen försöker förena karismatisk kristendom med social radikalism. Nu är ju den karismatiska grenen av den kristna traditionen i stort sett allierad med Makten och Rikedomen, vilket ger Micael en blind fläck. Allt ivrigare propagerar hen för karismatisk kristendom (om än med viss ambivalens), även på annars mycket läsvärda Kristen Underjord. Micael kan skriva om rättvisa för fattiga och hungrande ena dagen, och hur gud sänder guldmoln över rika och privilegierade amerikanska kristna andra dagen.

Även om jag själv inte tror på karismatiken så kan jag kanske stå ut med detta så länge det har en relativt nedtonad roll med öppenhet för kritik. Men en kristen radikal karismatiker bör (i alla fall om jag får önska) vara väldigt uppmärksam på att kyrkan i regel är allierad med systemet, och Micaels kommentar på Kristen Underjord var ett bottennapp. Solidaritet innebär, som jag förstår begreppet, bland annat att kamrater (och andra) som utsätts för övergrepp från staten, kapitalets och systemets sida i samband med detta bör ges ett ovillkorat och helhjärtat stöd. Och detta är inte självuppoffring, för nästa gång kan det vara jag eller någon jag känner som sitter där. Det är inte rätt läge att utsätta människor som precis drabbats av övergrepp för kritik, skuldbeläggande eller offentlig granskning. Det finns en plats för kritiska diskussioner om metoder, men dom måste föras i ett sammanhang och på ett sätt som aldrig riskerar att underminera solidariteten. Den som träder fram i offentligheten i en sån här situation och framför allt kritiserar aktivisterna har genom sin handling ställt sig på förtryckets sida.

Så solidaritet till Fittkravallen! Ned med Maktens Kyrka!

(PS. När det gäller medie-rapporteringen om Pussy Riot, spelar det förstås in här att västerlandet har ett behov av en Odemokratisk Andra att förhäva sig över, vilket också kan förklara oförmågan att rapportera tillräckligt om statliga massmord i Sydafrika, nya anti-demokratiska lagar i Canada eller statlig förföljelse av anarkister i USA. Under No Border-demon i solidaritet med Pussy Riot i juni infiltrerades vi av beväpnade poliser-utklädda-till-vanliga (sk ”civil-poliser”), och själv gick jag brevid en polis som höll ett stadigt tag om sitt tjänstevapen. Allt för demokratin, givetvis.)

http://www.youtube.com/watch?v=ALS92big4TY

Uppdatering: läs mer i Dagen idag om ryska reaktioner på domen och om Misha Jaksic (ortodox samordnare i SKR) kritiska kommentarer till domen. Och det görs fler liknande aktioner.

Kommentera gärna!

16 reaktion på “Pussy Riot, underjordskristna o den maktknullande kyrkan

  1. Ja, eller jag har för mig att Micael menade sig ha blivit missförstådd i sina kommentarer. Men jag ska inte föra hans talan. Tänkte bara peka på att Elena Namli sätter fingret på en intressant poäng, vilket var det jag uppfattade det som att Micael egentligen ville föra fram.

    ”Ändå tycker jag att det finns något ytterligare i Pussy Riots fall som vi borde fundera över. I Ryssland, som i många andra samhällen världen över, anses det vara fel att kränka människan i hennes religiösa tro. Att lattja på en helig plats uppfattas inte som en politisk provokation utan som ett tecken på att det allvarliga inte tas på allvar. Även de som försvarar kvinnorna är överens att de borde ha agerat annorlunda. Men skulle kvinnorna ha fått lika stor medial uppmärksamhet då? Hur mycket har man skrivit om den kyrkokritik som många ryssar bedriver i vanliga, ”civiliserade” former?

    Fallet säger något mycket beklagligt om vår kultur: ett budskap måste ”skandaliseras fram” för att bli intressant för media.”

    För mig sätter det lite fingret på vad vi vill att kyrkan ska vara, eller vad religionen hängs upp på. För mig faller Elenas argument på att det behöver finnas en internkritik i kyrkan och att det ”Civiliserade uttrycket” får stor plats samtidigt som det blir ett sätt att tysta en diskussion eller att ignorera en välbehövlig förändring.

    Det är viktigt att fundera över vilken betydelse form får, och i vilken mån vi som progressiva kristna (räknar nu inte in dig) bör undvika att trampa på andras rituella liv. Respekten för det rituella rummet är ju t.ex. det som gör det möjligt för kyrkor att bli en fristad för papperslösa eller dylikt. Vad är det som gör en plats helig? Vad innebär det? Borde vi helga platser, jag tycker att också är relevanta aspekter att fundera kring.

    http://debatt.svt.se/2012/07/31/fallet-handlar-om-mer-an-ratten-att-lattja-pa-en-helig-plats/

    • Jonathan. Visst, det finns en vurm för det spektakulära i vårt samhällssystem, och det behöver diskuteras. Men den diskussionen borde i så fall handla i huvudsak om media. Det är i så fall som jag ser det en parallell diskussion till det faktum att bara välartikulerade människor kommer till tals i offentligheten.

      Sedan är min känsla här att detta kan uppfattas som en kritik inifrån, jag gissar att dom här personerna kanske själva tillhör den ortodoxa kyrkan. Det är en stor skillnad om jag som kristen skulle göra något liknande i en moské i Sverige. Och i en jude-kristen tradition så finns också ett stort utrymme för spektakulära dramatiseringar av budskapet, där faktiskt även bajs och könsord och störigt uppträdande på heliga platser ingår (GT-profeter, Jesus mfl).

      Sen håller jag med att detta med eventuell respekt för heliga platser kan behöva diskuteras. Men inte i anslutning till det här fallet, eftersom det här gäller tre kvinnor som nu får sitta i vidrigt ryskt fängelse i två år när någon eller några av dom dessutom har små barn. Det är staten och kyrkan som ska kritiseras i anslutningen till detta.

  2. Hej!
    En liten tanke om karismatik bara:
    Det finns ju en sund rörelse att lyssna på de utsattas hermenutik och förståelse av tron i teologin.
    Men ofta upplever jag att man lyssnar bara på dessa röster när det passar än själv. De fattiga finner ofta sin plats i karismatiska sammanhang och inte i de högkyrkliga sammanhang som de intellektuella förespårkar.
    I de karismatiska sammanhangen får de förtryckta en röst och betydelsefull roll. De tar del av Andens gåvor på samma villkor som den rike affärsmannen. Detta lyft ur förnedring bör inte underskattas.
    Ofta är ju de karismatiska kyrkorna närmast apolitiska eller förespårkar den kanditat som är mot abort osv och inte sådär häftigt ”fuck-the-system”-kristna. Men trots det undrar jag om inte den karismatiska rörelsen gör mer för de fattiga än de tidigare nämnda ”fuck-the-system”-kristna. (Pratar inte om framgångsteologi här)

    • Anton. Intressant kommentar!
      Det mesta av det som Micael lyft fram är dock ”vit” karismatisk kristenhet (Wimber, diverse missionärer, New Wine osv), det vore helt klart intressant med fler exempel som liknar det du talar om. Dock är så långt jag förstår framgångsteologi och karismatisk kristendom, exempelvis i Afrika, väldigt närbesläktade och ofta helt omöjliga att skilja åt, och bidrar då till att några få (pastorer mfl) blir asrika medan andra hålls kvar i fattigdom med hopp och löfte om pie in the skie eller pie när en tror tillräckligt. Sen finns det som jag ser det inte något som är ”apolitiskt”. Jag undrar också om ”de tar del av Andens gåvor på samma villkor som den rike affärsmannen” inte är en väldigt idealiserad bild av det hela. I regel gör ju gudstjänstformen att bara några få personer kommer till tals, och dessa är (väl?) i regel församlingsledare eller pastorer, som sällan är fattiga och hemlösa. Inte sällan är också framgångsrika karismatiska kyrkor megakyrkor, vilket knappast bidrar till jämlikhet. Men jag tror det kan finnas exempel på sånt som liknar det du säger också, möjligen tex husförsamlingsrörelserna i Indien och Kina mm.

      Vilka som är ”fuck the system-kristna”, vad dom gör för dom fattiga och huruvida dom är häftiga har jag svårt att relatera till, så det får stå för dig. Men jag vet att tex befrielseteologin i sydamerika har haft en oerhört viktig roll att spela som ett redskap för dom fattigas motstånd.

      Det finns också en skillnad mellan välgörenhet och rättvisa som är central som jag ser det.

    • Micael, nä det hade varit väldigt önskvärt. När du kastas i fängelse i två år för att du gjort motstånd så är det du önskar inte att andra som också kämpar mot förtryck skriver offentliga kommentarer som problematiserar ditt agerande.

  3. @ Micael: Vilken tur att du inte förutsåg det i så fall, jag fick en ny vinkel på Pussy Riot aktionen och tyckte det var intressant att läsa din släktings artikel, även om jag drar lite andra slutsatser. Sen sållar jag mig fortfarande lite till en liberal tradition i det att jag tror att argumentation i grunden är bra.

    Jag tycker att det helgade kyrkorummet är mer än lovligt rackligt teologiskt (mer än att en förstås gärna får göra det fint med det en har till hands.. typ) och hoppas att punkböner alltid ska få ta plats och skapa kontrovers i kyrkorum jag bidrar till att tillhandahålla.

    @ Jonas: Jag funderar lite kring solidaritetsbegreppet och är lite ambivalent till både dina och Micaels versioner. Jag tänker lite som du, att det handlar om det helhjärtade stödet och att kritik kanske uteblir eftersom jag inte fullt kan förstå de villkor förtryckta befinner sig i, samtidigt känns kritiken oerhört viktig, framförallt inom anarkistisk organisering, för att inte halka tillbaka i auktoritära spår. Hur tänker du kring det?

    • Jonathan. Jo, visst (angående kritik). Metoder, värderingar osv måste alltid kritiseras och utvärderas, men det finns lämpliga och olämpliga sammanhang för en sådan diskussion, som jag ser det.

  4. Jonas, när du skriver:

    ”Det är inte rätt läge att utsätta människor som precis drabbats av övergrepp för kritik, skuldbeläggande eller offentlig granskning.”

    får det mig att tänka på när aktivister från Ofog med hjälp av provokativa plakat vände sig mot de personer inom pridetåget som var anställda inom försvsmakten. Även om det kan finnas mycket goda skäl att ifågasätta denna institution och människors agerande inom denna så tycker jag att tillfället var illa valt. Ofog har ju omkring 360 andra dagar om året som de kan använda för att väcka debatt. Men genom att förlägga en gayinriktad aktion under själva pridedagarna då människor kanske för första gången i sina liv vågar vara öppna med vilka de är känns som ett väldigt ogenomtänkt och osolidariskt beslut för att vara Ofog.

    • Niclas. Intressant, det du säger visar att detta inte är entydigt. Jag är medveten om det, men tror ändå att det finns något sant i det jag försöker säga här, även om jag fortfarande känner det som om jag söker ett språk för detta.

      När det gäller Ofog så förstår jag deras agerande. Pride är idag väldigt allierad med stat och kapital och verkar alltmer tas över av den liberala diskursen, samtidigt som den kommer ur en mer radikal historia. Initiativ som Anarcho-pride eller aktionerna mot Migrationsverket, ifrågasättande av polisens närvaro mm är viktiga, tycker jag. En person som vill komma ut kan gå i Pridetåget och vara snut eller militär på andra sätt än att tåga under militärens eller polisens fanor. Personligen skulle jag dock känna mig obekväm med att peka ut enskilda personer.

  5. Tack för svaret.
    Du har helt rätt när du skriver att skurkaktiga framgångsteologikyrkor (som är populära av förståliga skäl) kan vara svåra att skilja ut från övriga karismatiska kyrkor. Men dels finns det kyrkor som växer sig starka i dessa delar av världen som inte är framgångsteologiska (jag skulle gissa att Assemblies of God kan sållas in i den kategorin) och dels finns det karismatiska gemenskaper med en mer platt struktur (som du gav exempel på).
    Sen har du givetvis rätt att det i vid mening inte finns något som är apolitiskt, det jag menar att dessa kyrkor sällan har någon uttalad tanke på hur de vill förändra det omgivande samhället.
    Jag tror Gutierrez menade att fattigdom är att inte bli sedd. Därför kan vi inte underskatta betydelsen av att bli sedd av Gud. Det lyfter många människor ur förnedring och känslan av vanmakt.

    Ang. ”Fuck the system”. Det används ju en del tillspetsade uttryck här på bloggen, så jag bestämde mig för att dra mitt strå till stacken =). Det jag främst syftade på är priviligerade, progressiva kristna (typ jag, även fast jag nog inte skulle kalla mig progressiv) i västerlandet som lever långt borta den värsta misären. Jag tror att de karismatiska kyrkorna, trots deras brister, gör mer för de fattiga än vad vi gör.
    Befrielseteologin är betydelsefull men de fattiga verkar fortfarande föredra karismatiska sammanhang än dess baskommuniteter.

    • Anton. Jag lyssnar, det ligger nog en del i det du säger. Det blir möjligen lite generaliserande här från både din och min sida. Jag vill inte vara någon motståndare till karismatisk kristendom om den har en radikal twist, och jag ser absolut en potential där. Angående ”oss” så tror jag generellt sett att vi mer är en del av problemet än av lösningen, faktiskt, så där håller jag med dig.

  6. kan förvisso förstå din kritik mot micaels kommentar, även om jag nog tycker den blåses upp lite väl stort. nu vet jag ju inte om ni fört en diskussion inbördes innan denna bloggpost skrevs o publicerades (jag hoppas det!), annars är det lite väl hårt kan jag tycka mot en broder som verkligen verkligen engagerar sig långt mer än de flesta (karismatiker eller ej). nåväl, en tanke bara.

    • Anton. Jag lyssnar, ska fundera.
      Det spelar in att jag har svårt Micaels karismatiska fokus och bidrog nog till min hårda ton. För mig är detta dock väldigt viktigt, att vi som vill göra motstånd mot makten otvetydigt står bakom och peppar varandra när det hettar till även om vi inte alltid tänker lika. Erfarenheten säger också att dom styrande/media är sjukt duktiga på att granska motståndet i sömmarna så fort något händer, skuldbelägga offren, och sen få människor som gör motstånd att kritisera och ta avstånd från varandras metoder o på så sätt splittra. Förr eller senare kommer såna situationer att uppstå också här (tex inom AMD) om vi inte tänkt till på detta innan. Men jag tar med din kritik.

  7. Det här tyckte jag var oerhört intressant. Jag fick häpnadsväckande insikter i förhållande till annat som jag läst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>