Sånt som ska förstöras

Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. (Jesaja 9:4-5)

Jag ska förinta alla stridsvagnar […] och krigets vapen (Sak 9:9-10)

I Egypten förstörs polisstationer och partihögkvarter. I Frankrike brändes nyligen en administrativ byggnad för ett djurförsökscenter. I Karlskoga och Eskilstuna har Ofogare hamrat på raketgevär och vapendelar. I Holland brände anarkister ned ett fängelse för asylsökande under uppbyggnad.I Örebro sprayar veganer kebab-hak, och anti-deportations-aktivister krossar fönster hos Migrationsverket.

Vad är detta? Meningslöst och ineffektivt våld som skrämmer bort vanligt folk och gör att politikerna slutar lyssna? Med reservation för att jag inte känner till alla omständigheter kring dessa händelser så skulle jag vilja säga nej. Eller åtminstone ett rungande nja.

Det är inte meningslöst. Dödens verktyg behöver förstöras! Kan man göra om dom till något produktivt så är det förstås bättre, men detta alternativ står inte alltid till buds.

Det inte är inte våld. Att fysiskt skada eller indirekt orsaka levande varelsers död, eller hota med sådana angrepp, det är våld. Och sådana angrepp utförs ständigt i oräkneliga antal för att vårt samhällssystem ska rulla vidare. Att skada eller förstöra ett redskap som brukas för förtryck och tortyr däremot är inte våld, utan anti-våld, förutsatt att inga individer skadas.

Skrämmer det bort vanligt folk och stänger det politikernas öron? Ibland gör det det. Inte i Egypten och Tunisien uppenbarligen. Men anpassar vi vårt agerande till vad dags-opinionen, media och politiker vill se och höra så har vi förlorat på förhand. Genomgripande förändringar kommer inte utan att några går mot strömmen, och motstånd är, per definition, impopulärt.

Är det ineffektivt? På kort sikt är det ibland ineffektivt, åtminstone om målet är omedelbar revolution eller liknande. Men jag är övertygad om att det kommer en tid på jorden då det inte längre finns polisstationer, vapenfabriker, industriell djurhållning, flyktingförvar eller Migrationsverk. Må den tiden komma snart, och må vi redan nu på olika sätt vara ett tecken på denna nya värld. Ty ett barn är oss fött och en ödmjuk kung rider fram, en betjänt som kommit för att utplåna ondskans verk.

Fotnötter:

1. Kommentera gärna och säg gärna emot! Jag är mycket intresserad av era tankar och känslor kring detta.

2. Se också diskussionen om detta från veckan på Jonathans blogg.

3. Vill du tampas med välsvarvad och i mina ögon övertygande civilisationskritisk agitation, som också förespråkar väpnat motstånd mot systemet och omfattande sabotage mot infrastrukturen (vilket jag av flera olika skäl inte förespråkar) så rekommenderar jag den här nya och mycket sevärda dokumentären. End: civ. Kommentera/diskutera gärna.

4. Jag är förstås inte ensam om att förespråka ett visst mått av ”property destruction” (PD). PD brukar förknippas med exempelvis anarko-primitivisten John Zerzan som i sitt radioprogram ofta ger exempel på detta under rubriken ”action news”. Från ett kristet perspektiv har bland annat Dan hävdat att PD är en form av ”våld” som kan vara lämpligt för Jesus efterföljare.

5 reaktion på “Sånt som ska förstöras

  1. Intressanta (och inte alls lätta) frågor. Men jag tror, som vanligt, att vi inte är överens om alla svaren på dem.

    Frågan är ju som alltid vad man är pro snarare än anti. Kan inte förneka att det ligger något i den kritik mot strukturerna som framförs här. Själv vill jag dock inte att samhället skall få fler moskéer, påtvingad vegetarism eller veganism, eller att våldsmonopolet skall brytas till förmån för våldsmobbens bärsärk. Jag kan inte se hur sådant skulle gynna kristendomen på något vis.

    Din definition av våld och icke-våld är haltande. Våld (eller hot om våld) handlar som jag ser det inte bara om fysiska ting. Att vilja påtvinga sin egen uppfattning på andra och kontrollera att de tänker som man önskar är också våld. Det våldet sysslar t ex veganer med när de angriper pälskommersen.

    Anarkister är vanligtvis rätt så bleka på att förklara hur de vill organisera sina drömsamhällen. De är bättre på att tala om vad de är emot. Till leda, till och med.

  2. JG. Nyanserad kommentar, nice. Vad var det mer exakt som du tyckte det låg något i?

    Jag tycker det är skillnad på propaganda och försök att övertyga å ena sidan, och att tortera, plåga och döda andra å andra sidan. Men jag tänker inte hindra dig från att här hävda att allt är våld. :) När jag går på stan så tycker jag att jag utsätts för orättfärdig propaganda (från mammon), men jag skulle aldrig säga att ”idag har jag blivit angripen med våld 198 gånger”. Jag tycker det urvattnar språket när man säger ”allt är våld” och liknande. Kommunikationen tjänar på lite snävare definitioner. Däremot finns det ju i det fallet en koppling till våldet, om jag plockar ned den propaganda jag inte vill utsättas för så är det risk att beväpnade människor kommer och är dum mot mig.

    Sen kan jag inte heller se att det skulla vara att ”tvinga på andra sin uppfattning” om man gör motstånd. Om det tex skulle komma en beväpnad mobb hem till dig i avsikt att attackera dina vänner eller släktingar på besök, och du då ställer dig i vägen eller lyckas slita en pistol ur handen på någon och slänger iväg den, är det då att ”tvinga på andra din uppfattning”?

    Om du ändå vill hävda att det jag beskrivit är våld, då är jag i så fall för våld i vissa lägen, men emot sånt våld som innefattar vapen och dödande.

  3. Kikade på End:Civ dokumentären. Just nu funderar jag en del över våld och undrar lite vilka skälen är att du inte förespråkas väpnat motstånd? Jag är inte hundra procent säker på att jag är emot väpnat motstånd i alla situationer men har verkligen inte tänkt klart över detta.

  4. Visst känns den övertygande? :(

    Först något om end:civ/derrick jensen. Storskaliga och uthålliga sabotage av många människor mot viss infrastruktur, tex elnätet, som Jensen förespråkar skulle på sikt ha väldigt förödande konsekvenser. Tänk kärnkraft tex. Det skulle verkligen kunna bli värre än det är nu. Jag vill ändå satsa på en något mjukare utfasning av eländet.

    När det gäller väpnat motstånd så spelar givetvis min kristna tro in där. Jag tycker inte det går att förena väpnat motstånd med Jesus väg. Skulle jag göra det så skulle jag först behöva bryta med Jesus. Fiendekärlek och korsets väg osv. Men varför inte väpnat motstånd?
    -Problemet sitter mer i strukturerna än hos personerna. Och alla är vi med och upprätthåller systemet. Därför löser det inget att avrätta ”dom onda”.
    -Vapen-makt tror jag tillhör kärnan i systemets struktur (både idag och historiskt). Ska en ny värld byggas så tror jag att den behöver byggas på en annan grund än vapnens, annars är risken stor att monstret återuppstår (som ofta skett i revolutioner).
    -En ny värld behöver nya människor, människor som sätter samarbete, gemenskap och kärlek i första rummet. Därför behöver vi nya vanor, nya praktiker som inte är baserade på våld. Generellt sett tror jag väpnad kamp skapar en hårdhet hos människor som förr eller senare riskerar att blomma ut i okontrollerbar destruktivitet.

    Men säg gärna emot. Det finns en del bra motargument, förstås.

  5. Jo den känns övertygande. Någonstans känns mellanläget mellan radikaler och moderata mest konstruktivt, på samma sätt som det är skönt att det finns människor som är mer radikala än en själv. End:Civ tar upp ett grundläggande problem med staten i dagsläget. Det finns stora problem som man bara väljer att ignorera och bortse ifrån och det känns ganska näraliggande att i det sammanhanget peka på att detta beror på att staten är en del av problemet och därför inte kan lösa det och samtidigt finnas kvar.

    Egentligen vill jag inte säga emot eftersom våld som motstånd känns intuitivt fel. Samtidigt kanske jag kan acceptera våld som försvar av en individ eller gemenskap även om det känns som en självmotsägelse att i det läget fördömma våld till försvar av en stat (trots att jag gör det). Jag kan inte heller direkt se hur man kan vända utvecklingen utan våld. Sen vill jag behålla en ödmjukhet inför det faktum att: Bara för att jag inte har svar behöver inte det betyda att det inte finns några.

    Inför hopplösa problem som civilisationens kollaps tror jag att det är vettigare att sätta sitt hopp till Gud än till väpnade revolutioner och sabotage. Civilisationen, In sha Allah, kommer att kollapsa i vilket fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>