Spridda tankar om helande

Berättelser om helande gör mig alltid skeptisk. Jag erkänner. Och det gäller även bibel-berättelserna. Samtidigt är jag rätt övertygad om att det finns läkande krafter som vi i det moderna samhället tappat bort, och som borde gå att återupptäcka. Jag ser heller inga skäl att betvivla att guds helande ande verkade i och genom Jesus från Nasaret på ett väldigt påtagligt sätt. Säkert finns det överdrifter och liknande även i bibeltexterna, men vittnesmålen om Jesus och hans efterföljare som healers är tidiga och väldigt utbredda, och fortsätter åtminstone några hundra år efter Jesus.

Även vissa egna helande-erfarenheter tar jag fortfarande på allvar. Däremot ber jag ytterligt ogärna att människor ska bli botade. Det finns ju faktiskt inte heller så många exempel på sådana böner i NT. Det mesta av mina böner idag är av typen ”låt din vilja ske, låt ditt rike komma”. Jag har svårt för den gudsbild som böner om helande leder till. En gud som ibland väljer att hela och ibland väljer att avstå.

Jag tror också att vi har förlorat viktiga dimensioner av evangeliernas berättelser och reducerat detta till att enbart utgöra övernaturligt fyrverkeri (”vad häftigt!”) eller till endast en fråga om hur man mår. Men i många, om inte alla, bibel-berättelser om helande så handlar det mycket om hur marginaliseringen av sjuka och fattiga människor konfronteras.  I evangelierna uppfattar jag ofta detta som mer centralt än ”undret”. Läs gärna om evangelierna och tänk på detta och det historiska sammanhanget, och fundera över om jag har rätt. Kanske är det i linje med detta en mer trogen tillämpning av helande-texterna att underlätta för funktionshindrades eller ”missbrukares” inkluderande i gemenskapen, än att dra runt på stan och ”be för sjuka”. Och inte heller bör man missa den medvetet bildliga innebörden av många av undren (tex när blinda ser, stumma talar och nedböjda upprättas).

En annan sak som vi i regel glömmer när vi läser evangelierna är det samband som verkar finnas mellan frivillig enkelhet/fattigdom och guds helande kraft. Detta gäller inte bara utsändningstalen (Mt 10 med paralleller), utan även andra sammanhang. ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesus Messias namn, stå upp och gå” säger Petrus till den lame tiggaren (Apg 3). För oss är det tvärtom. Är det verkligen en tillfällighet?

Spridda tankar, kanske även motsägelsefulla. Vad tänker du?

8 reaktion på “Spridda tankar om helande

  1. Själv brukar jag fundera över följande bibelställen och orsaken till uteblivna helranden:

    Jes 58
    6Nej, detta är den fasta jag vill se:
    att du lossar orättfärdiga bojor,
    sliter sönder okets rep,
    befriar de förtryckta,
    krossar alla ok.
    7Dela ditt bröd med den hungrige,
    ge hemlösa stackare husrum,
    ser du en naken så klä honom,
    vänd inte dina egna ryggen!
    8Då bryter gryningsljuset fram för dig,
    och dina sår skall genast läkas.

    Jak 5
    5Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 16Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

    Jag tror vi på ett plan måste vara rättfärdiga för att bönen ska få kraft och det får vi bara i Jesus vilket kräver att vi lyder honom både i syn på våra tillgångar och hur vi hanterar vår synd. Att bekänna våra synder för varandra tror jag är en viktig aspekt som vi missat och det kräver en total överlåtelse till varandra och till Gud.

  2. Jag kan vara skeptisk till mycket av undervisning som sker kring helande…jag vet inte ens om man kan göra teologi av det och försöka förstå det. Vänder mej helt emot allt slags ”health and wealth-gospel” Men jag tror på helande – absolut! Jag har sett helande på nära håll – flera gånger bland tibetaner och i Sverige, bl a i min egen familj.

    I tibetanska områden finns det massor av människor som inte får sjukvård och som inte kan leva värdiga liv p g a deras sjukdom och samhällssystemet diskriminerar dem (och andra fattiga). Har du inte råd att betala får du ingen hjälp. Jag tror det var vår desperation som tvingade fram att vi började be för sjuka – kändes som att det var enda chansen. Och vi såg att Gud ofta svarade! Dessutom lever tibetaner i en värld som är befolkad av andar och demoner. Där kan jag tycka att gudomligt helande är ett bra sätt att kontextualisera evangeliet. När Gud helar på ett sätt som deras andar/religion inte kan blir det ett vittnesbörd om vilken kraft som är starkast. Men det ska också sägas att när tibetaner blir kristna är ibland deras död/begravning ett nog så starkt vittnesbörd eftersom det uttrycker en annan slags frid och framtidshopp än de är vana vid.

    Men jag tror på helande i Sverige också! När min mamma var döende hade jag ingen tro för att hon skulle bli frisk. Jag vet att Gud är större än min lilla värld och att människor dör varje dag. Livet är inte rättvist. Men jag tror också att Gud är en kärleksfull far/mor, som jag får komma till med alla mina önskningar…så jag brukar göra det. Jag ber främst att Guds vilja ska ske, men jag inbillar mej att Gud också är intresserad av mina känslor och önskningar…precis som föräldrar är intresserade av att lyssna på sina barn. Jag har ingen aning om varför just min mamma blev helad, det är en nåd som jag tackar Gud för. Jag har andra släktingar som inte blivit helade utan har dött… Jag tänker att ett helande kan vara en smak av gudsriket, precis som jag tycker att arbete för fred och rättvisa strukturer kan vara det.

    Vill också inflika att det finns många människor som jag beundrar just för att de tålmodigt bär sitt lidande och blir en doft av gudsriket just därför.

    Ursäkta det långa svaret :-s

  3. Tack för era kommentarer! Du behöver verkligen inte be om ursäkt för det, Maria!

    Fler tankar?

  4. Spännande att ta del av Maria!!
    Jag har funderat mycket på det där att man ser mer av helande i vissa delar av världen. Josef Bergdahl på ÖMS sa nåt tänkvärt i samband med undervisning kring Johannesevangeliet: Ibland är ett uteblivet mirakel nåd. Om vi är med om mirakel men framhärdar i otro är vi i ett sämre utgångsläge en tidigare… Som fariséerna efter Lasarus uppståndelse. Är inte det möjligtvis läget i väst?

  5. Jag hade tänkt föreslå någonting om helande i det där önskabloggteman men kom mig aldrig för. Skriver en kommentar här istället då. Folk drogs ju till Jesus på grund av fökunnelsen om att Guds rike nu brutit in, men också genom ryktet om att han kunde bota sjuka. När han senare sänder sina lärjungar får de uppgifterna att just förkunna Guds rike och göra de sjuka friska (etc..). Hur tänker vi kring det här? idontknow.

  6. Det finns ett betydande samband mellan kroppens och sinnets/själens hälsa. Jag är mest inriktad på utsträckande, stärkande, och balancerande med kroppen som utgångspunkt. Att det i vissa fall kan uppstå resultat åt andra hållet är följdaktligen inte förvånande för mig. Att underverk har en bildlig innebörd gör dem till – eller skulle kunna göra dem till – en exceptionell typ av [i]handlingens propaganda[/i]. Att sånt inte är vardagsmat tyder kanske på att folk först och främst inte har förstått att söka Gudsriket med framgång än.

  7. teologi är svårt tycker jag, att försöka förstå Gud…

    själv har jag blivit helad vid något tillfälle, vid andra har jag inte blivit helad. ibland då jag bett för människor har dessa blivit helade, andra inte…

    jag antar att det är så, ibland blir människor helade, ibland inte. det är svårt att göra teologi av det.

    jag är en efterföljare till Jesus, men ändå syndar jag, betyder det att Jesus inte har friköpt mig från synden? när jag delar nattvarden med människor så kan jag ändå uppleva att jag inte har gemenskap med de jag just gjort detta med, med dem jag trätt in i gemenskap. bara för att någon inte blir helad betyder det inte att Gud inte alltid vill hela?

    det jag menar är att jag tror det är problematiskt att bygga teologi utifrån våra erfarenheter. markus avslutar med: Dessa tecken skall följa dem som tror: … och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

    En när vän dog för ett tag sedan, vi hade bett för henne i två år, hon hade inte fyllt 30. själv tänker jag att jag vill lägga mina händer på sjuka, inte för att jag förstår, utan för att jag anar att Gud också fysiskt vill upprätta människor

    och maja, intressanta tankar. visst verkar det nästan som att människor ibland kom bara för att bli friska… matt 15:34 man förde till honom alla som var sjuka
    kanske handlar Guds rike om att Gud också vill fysiskt upprätta människor. jag brottas själv med tankar kring vad Guds rike verkligen är, politiskt? socialt? fysiskt? inom oss? jag förstår inte, men jag tror ändå jag (bitvis) lever i det…
    kärlek

  8. Fredrik. Tack för din kommentar. Jag gillar den öppna och sökande tonen i det du skriver. Intressant att få ta del av dina erfarenheter också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>