Systemet i skogarna

Under dom senaste veckorna har vi tillbringat en del tid på landet och i skogarna. Väldigt välgörande, måste jag säga. Att se vilda djur, promenera på stigarna, samla ätliga växter, känna dygnets och vädrets växlingar mot kroppen, bada i sjöar, få mer tid till relationer osv är riktigt nice, om än, ska medges, inte alltid så bekvämt.

En del kanske tänker att den som drar till skogs eller till landet också därigenom drar sig undan civilisationen. Så är det inte. På vissa sätt blir systemets närvaro till och med ännu tydligare, något som jag påmints om under dessa veckor. Låt mig ge några exempel;

-Bilberoendet. När en skogsvandrar behövs förstås ingen bil, men att bo i stuga på landet är en annan femma. Jag har nog inte kört så mycket bil på hela året som den senaste veckan. Och även om en använder hyrbil eller lånbil så drar en ju ändå därigenom sitt strå till stacken till klimatförändringarna och gatuvåldet. (Moderna transporter är ju inte icke-våldsligt, något som Martin Smedjeback från icke-vålds-kollektivet Gandhi anar i denna post.) En tredjedel av igelkotts-stammen lär exempelvis i år dö på dom svenska vägarna.

-Djur-slaveriet. Det är förstås trevligt att se kossor, men samtidigt ligger många av dom på små leriga plättar fjärran från Arlas grönmålning och mjölkas av robotar. Och det som inte syns är värre; att dom tillbringar större delen av året fjättrade, att barnen tas från mödrarna, att deras liv förkortas, att dom reducerats till produktionsenheter. (Pelle Strindlund och Annika Spalde, två andra medlemmar i ickevåldskollektivet Gandhi, skrev om livet i djurfabrikerna i Dagen i torsdags.) Kor och grisar kan lida, och det är en skam att vi tycker det är en löjlig insikt att skratta åt och vifta bort.

-Villingsbergs skjutfält. Ett av dom naturskönaste områdena i Örebro Län är utan tvekan Kilsbergen, och Bergslagsleden är en riktig höjdare. Samtidigt påminner vätan i skog och mark om klimatförändringarna, och det är svårt att gå i Kilsbergen utan att påminnas om det faktum att ett sjukt stort område ockuperats av Bofors och Försvarsmakten för provskjutningar. Hör en inte eländet, så stöter en förr eller senare på skyltar, varningar och hot. Hur ska stridspittarna köras iväg från Kilsbergen?

-Skogsskövlingen. För varje år vi återvänder till trakterna i gränslandet mellan Småland och Östergötland till släktingars stuga, så är det fler och fler områden som skövlats. Skogsbolagen och ”skogsägarna” vill gärna prata om återplantering och ge intrycket av att detta är en hållbar och nödvändig verksamhet. Och det går förstås att avverka på olika sätt, och det finns grader i helvetet, vilket också lätt går att se med egna ögon. Men i grund och botten är det ändå så att skogsavverkningen reducerar den biologiska mångfalden, och varje år har världen färre träd än förra året.

Så att vara civilisationskritiker betyder inte att en naivt tror att en kan komma undan genom att flytta till landet, eller ens till skogen. Med det sagt vill jag inte lägga sordin på den glädje som trots allt kan komma den till del som vågar lämna staden.

(Copy is Right och Fältbiologerna mfl mobiliserar i dagarna för att rädda Ojnareskogen på Gotland från skövling.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>