Tillsammans trots allt

Det finns något hos oss som vill dela in människor i vänner och fiender, och kategorisera vännerna som ”dom goda”. Och jag tror att det har sin plats. Problemet är att du och jag inte är ”en” individ, istället är vi en hel uppsättning relationer, sammanhang och roller i vilka vi framträder som olika personer, och inom oss har vi en mängd brokiga och skilda impulser, drömmar och begär. En person som i en situation är en fiende eller ett hot, kan i andra situationer vara en vän och kamrat. Relationer har därför alltid ett problematiskt drag, och den som förväntar sig en relation där andra i alla lägen ska vara en god vän, blir gruvligt besviken. Därför tror jag det är helt väsentligt att vi tränar oss i att möta, samarbeta, lyssna, prata och leva tillsammans med människor som vi ibland eller ofta har svårt för. Det är till och med, tror jag, så att det är nödvändigt att kunna samarbeta med människor som i andra situationer kan vara ens fiender.

Det är förstås viktigt att tänka på vad, och under vilka villkor en samarbetar, och jag tror inte (längre) att det är bra att alltid vara vänlig och öppen för samtal och samarbete (snutar i tjänst, tex, pratar jag allt mindre med). Relationer måste ibland avslutas, och jag betvivlar alltmer allianser och pakter som innebär löften om framtida uppträdande. Men ska vi nå en fredligare och kärleksfullare värld så måste vi bli bättre på att praktisera ett trotsigt tillsammans trots allt.

Eller?

5 reaktion på “Tillsammans trots allt

  1. Varför ”tror” du fåraherde att det är helt väsentligt och nödvändigt?

    Vill ”vi” nå en fredligare och kärleksfullare värld?

    Den här världen är för fridsam, för undergiven, för tam. Det är en könsstympad värld. Nej, en kastrerad värld! Den måste bli vildsintare, innan den kan bli storslagen och mer naturlig. Alla mot alla! Kaos!

    • Erik. Ditt perspektiv behövs, tror jag, fortsätt gärna. (Just nu läser jag Max Stirner, faktiskt (apropå individualanarkism). Läst?)

  2. Pingback: Om att frukta o längta till deportations-blockad « Stigen

  3. Jonas. Det var en något överdriven reaktion som kändes jäkligt rätt just då. Hellre något så brutalt än en ny värld där alla är tillsammans trots allt. Eller kanske ingetdera? Ja, jag känner till alla möjliga författare som sagt. Allt finns online. Vad jag tycker om dem och det de skriver är dock komplicerat. Jag skulle inte tro att du är direkt mottaglig för hans budskap eller? Han är väldigt långrandig. Med många ord tar förnuftet slut. Social- och individual- anarkism är som pest och kolera. Båda kommer fram till slutsatser som kan verka förnuftiga om man håller fast vid den ena eller den andra premissen. Ytterligare ett falskt dilemma har jag börjat tänka. Fuck Anarchy..?

    • ”Med många ord tar förnuftet slut.” Väldigt klatschig formulering. Det råkar inte vara så att du skrivit någon längre text själv som finns tillgänglig?

      Jag tror individual och social-anarkister kan kämpa (tillfälligt, småskaligt osv) sida vid sida när det gäller att underminera och glida undan systemet, även om målen och inställningen kanske skiljer sig åt. Eller vad tror du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>