Utan lönearbete. Ett tanke-experiment

Sen ett och ett halvt år har jag frivilligt levt mer eller mindre utan lönearbete (och utan a-kassa). Samtidigt jobbar min hustru 75%, vilket gör att vi ändå lever ett ekonomiskt bekvämt liv. Men egentligen vill jag ju att fler och så småningom alla ska sluta löne-arbeta och istället ägna sig åt vettigare saker, däribland min hustru. Men vad skulle egentligen hända då? Följ med mig i ett litet tanke-experiment, och hjälp mig gärna med att tänka utanför lådan. Vår situation är ju specifik, men mycket tror jag stämmer in även på andra. Fokus i just denna text blir på hur man ska överleva (det jobbiga), inte på vad man ska ägna sig åt istället (det intressanta).

   1. Inkomsterna skulle tryta rejält. I vårt fall skulle vi fortfarande få barnbidrag (ett par tusen kronor), men det är ju bara typ 15% av det vi har idag. En del utgifter skulle vi kunna skära bort förhållandevis enkelt, men dom stora posterna, mat och hyra, skulle bli klurigare. Mat är kanske den enklaste av dessa, min bedömning är att man skulle kunna komma över tillräckligt med mat på annat sätt än att handla (initialt primärt genom att dumpstra mer). Men vad gör man med hyran?

a) Bidrag? Skulle man kunna överleva på bidrag (försörjningsstöd (”socialbidrag”)/bostadsbidrag)? I vårt fall skulle det bli klurigt, dels eftersom jag som anabaptist inte vill svära eder, och dels eftersom man måste ha varit inskriven på arbetsförmedlingen för att få försörjningsstöd.

b) Tigga? Att tigga kan vara ett alternativ. Jag vet inte hur mycket man kan tigga ihop på gatan, men däremot har man ju vänner och liknande som man skulle kunna be om hjälp. Ganska förnedrande och så, men definitivt en möjlig utväg.

c) Strunta i att betala? Det troliga om man väljer den vägen är väl att man med posten får en uppsägning av kontraktet efter ett tag, kanske redan efter några veckor? Slänger man detta i papperskorgen så kallar säkert hyresvärden så småningom in polisen. (Visst är det intressant att man måste betala för att överleva, annars kommer det personer med vapen och gör hemska saker?) Det ska ju finnas någon slags uttalad politisk vilja att barnfamiljer inte ska bli vräkta, men i praktiken hjälper det säkert inte. Så då blir man utsläpad på gatan (med sitt bohag?), och eventuellt arresterad. Vad är nästa steg?

2. Bostadslös.

Att vara bostadslös är nog i regel krångligare med barn än om man är själv. Vilka alternativ står till buds?

a) Ockupera? Det finns ju många ställen som står tomma och oanvända (inte bara kyrkorna). Problemet är att dom flesta husockupationer i Sverige har varit ganska kortsiktiga. Men möjligen är det enklare om man kommer över något ställe lite utanför stan, helst då där det finns rinnande vatten och öppen spis. Hur troligt det är vet jag inte.

b) Bo hos andra? Det är ju inte så att det är fullt överallt, direkt. Att bo hos andra skulle kunna vara en möjlighet. Möjligen kan man turnera runt lite och bo några veckor på olika ställen. Samtidigt känns det inte jättekul, i synnerhet inte för barnen.

c) Tigga? Kanske kan man få någon vänlig människa att donera eller låna ut en bostad?

d) Bygga? Skulle det vara ett alternativ att på sikt försöka bygga något med hjälp av andra? Det förutsätter i så fall att man hittar en plats där den s.k. mark-ägaren antingen accepterar att man bor, eller inte känner till det. Det förutsätter också, förstås, att man får mycket hjälp av andra. Själv har jag tummen mitt i handen.

e) Joina kommunitet? En annan variant vore att joina en befinligt kommunitet/kollektiv som praktiserar gästfrihet. Jag känner till åtminstone en del sådana där jag inte tror att det skulle vara uteslutet att få bo. Tyvärr är ingen av dom i Sverige, och att flytta så långt är inte så poppis hos mina nära och kära.

Något sådant. Bökigt helt klart, men inte omöjligt. Man skulle nog få anledning att läsa bergspredikan lite oftare i alla fall…

Vad tror du?

55 reaktion på “Utan lönearbete. Ett tanke-experiment

  1. Jag bli ofta provocerad positivt av dig, men nu förstår jag verkligen inte hur du tänker…

    Hur kan du tänka dig att ta emot bidrag för att sponsra din alternativa livsstil?
    Eller bo hos vänner…
    Det bygger ju på attnån annan måste göra det förvärvsarbete som du inte tycker att man ska göra och sen ska du dra nytta av det.

    Mitt förslag om du nu vill vara självhushållande är väl att försöka få tag på ett litet lantbruk och odla din egen mat.

    Jag tycker också att människor jobbar för mycket. Men du har inte funderat på att 1. Ha ett jobb som du tycker är meningsfullt som folk kan tänka sig attbetala för ( tex skriva och föreläsa) 2. Du och din fru kan väl jobba 25procent var med sånt som ni tycker är meningsfullt så finns det mer tid över till annat viktigt och samtdigt har ni råd att bo nånstans.

    Jag tycker den här anarkitanken börjar gå liite till överdrift nu. ;)

  2. Daniel. Tack för kommentar! (Tror det är premiär?) Bra att du vågar kritisera och invända.

    Jo, helst skulle jag vilja vara med i en kommunitet som lever hållbart och självförsörjande, tex använder perma-kultur. Just nu är det inget alternativ för mig av flera olika skäl – jag känner inga människor som kan eller vill gå in i något sådant, och jag kan och vill inte göra det själv. Dessutom behöver man mark osv vilket skulle kräva banklån, och för min del skulle det kännas konstigt att stödja banksystemet för att kunna leva alternativt. Jag tror heller inte vi skulle få några banklån även om vi ville, av olika skäl.

    Jag tror att lönearbetet matar Maskinen (staten, kapitalet, industrialismen), och att vi borde leva utgivande och mottagande utan pengar som mellanhand. Såsom människan levt under 99% av den tid hon existerat som art. Kanske är det tom så att det är extra viktigt att inte ta betalt för sånt som är meningsfullt. Ju fler som rör sig i den riktningen, desto bättre. Samtidigt lever vi ju under det här systemet och måste acceptera att dom flesta inte är där än. Men att ta emot av andra tror jag är något positivt, och det hjälper också andra att dela med sig.

    Några spridda tankar som respons på din (”klipp dig och skaffa ett jobb!?”) kommentar. ;)

  3. Jag tror det är dags att vädra en gammal sanning jag lärde mig för många år sedan.
    ”Det är inte de stora förändringar som få gör som har betydelse. Det är de små färändringar som de många gör som skapar revolutioner.” Jag tror det löd så. Hursom, citatet gav mig en stor aha-upplevelse och sen dess har jag försökt leva så.

    Jag vill också varna dig för att din sökning efter en alternativ livsstil blir självcentrerad. Risken är att du ställer dig själv i centrum och glömmer varför du egentligen gör det.

  4. Eh, alltså jag tycker det finns ett klart problem med utgångspunkten här. Om du hade pratat om att ni var en grupp där en person lönearbetade och andra kunde leva tillsammans i ett hus och slapp lönearbeta så hade det varit en sak. Men nu står den där personen/personerna som ska stå för lönearbetet hela tiden utanför diskussionen och verkar inte ha så mycket att säga till om. Och du är hygglig nog att ge honom/henne chansen att vara generös? von oben? Du börjar i en livsstil du vill ha, för att sedan resonerar kring olika sätt att realisera den. Det slutar att vara politik och övergår till att vara. ja, livsstil helt enkelt. Det blir, som LeoH är inne på, ganska ogecentriskt.

  5. Jag håller inte med kommentatorerna på alla punkterna.

    Fortsätt lev livet som en ”parasit” i andras ögon. Kör hårt. Mycket respekt. Jag längtar också efter ett liv fri från löneslaveriet. Att lönearbeta matar motorn.

    Jag känner dock att jag vill arbeta med något som jag brinner för och är duktig på, men det ska inte vara på systemets grunder som idag?

  6. Hej Jonas!
    Att förhålla sig till arbetet är svårt. T och jag önskar ofta att jobba mindre, samtidigt älskar vi våra jobb och har förmånen att tycka de är meningsfulla. Dock är ju alltid frågan om vi verkligen vill ta ”betalt för budskapet” som vi indirekt gör. Men till din post, en fråga: du tänker och tycker att alla ska upphöra med lönearbetet, men är ändå villig att ta emot barnbidrag… Är inte det att fortsätta att vara beroende av ”systemet”? Hur ser du på arbete? Jag gissar att det är inte att arbeta som är det egentliga problemet utan beroendet (”slaveriet”) under det som du betecknar som ”lönearbete”? Eller har jag fel??

    Dessutom vill jag få tag på dig. Har du någon mailadress? ELler kan du maila mig?
    Ha det gott!
    Linnéa

  7. Jo, alltså jag har förstått att tanken är att bekämpa ”maskinen” och varför. Men det jag reagerar på i detta inlägg är att du å ena sidan vill stå utanför när det gäller din egen insats men vara innanför när det gäller att ta emot pengar (bidrag eller att tigga). Det är en dubbelmoral som jag inte riktigt väntat mig, du får gärna utveckla hur du tänker kring det.

    Jag tycker absolut att vi är för dåliga på att ge och ta emot till och av varandra. Men frågan är om kampen mot pengarna, eller maskinen, så som du för det egentligen flyttar vårt fokus från vad Guds riket egentligen står för. Som jag ser det handlar det väldigt lite om vilket system vi har och mer om hur vi väljer att agera under dom förutsättningar som råder.
    I men inte av?

    /Daniel

  8. Daniel (mfl).
    -Att man inte är konsekvent, eller att man är självcentrerad osv går ju alltid att invända mot alla typer av livsstilsförändringar. Vi är på resa, konsekvens är överskattat. Det är inget riktigt argument i mina öron.
    -Däremot är jag tacksam för dom uppfordrande förmaningarna, ska försöka beakta varningarna. När det gäller självcentrering så är dock frågan om det inte vore mer självcentrerat att konsekvent vägra ta emot hjälp från andra människor, bara för att dom inte delar samma övertygelser.
    -I men inte av. Jag tror vi ska söka guds rike så mycket som möjligt. Och jag har svårt att få lönearbetet att gå ihop med Jesus livsstil eller undervisningen i tex Mt 6. Sen kan jag inte se att jag står utanför världen bara för att jag inte lönearbetar. Jag tror inte heller att det ens går att ställa sig helt utanför systemet, och jag kan inte se några uppmaningar i NT till att leva ”i världen”.
    -Det vore kul att höra hur ni ser på Jesus och lärlingarna och senar tex franciskanska tiggarmunkar, kloster och andra grupper (Bruderhof från början mfl) som tagit emot och ibland levt på andras gåvor utan att själva lönearbeta. Bibelskoleelever som får understöd osv. Träffar era motargument även dom?

  9. Linnea. Jag tycker lönearbete i sig självt är problematiskt, av flera skäl.
    1. Man bidrar till andras rikedomssamlande. Systemet med lönearbete är uppbyggt så att arbetsköparen ska tjäna på det arbete vi utför. Hela arbetets värde tillfaller inte arbetaren. Därför är det i grunden ett orättfärdigt systemt.
    2. Man bidrar till en hierarkisk ordning. Demokrati är i princip frånvarande på arbetsplatser. Chefen bestämmer.
    3. Lönearbetet bidrar till splittringen. Istället för att leva, glädjas, engagera oss och arbeta tillsammans i en Gemenskap så delas vi upp och tillbringar vardagen åtskilda. Det skapar splittring och hindrar byggandet av alternativa gemenskaper.

    Barnbidraget. Jag vet faktiskt inte om man kan avsäga sig det. Barnbidraget är i alla fall inget jag sökt aktivt. Dom flesta andra bidrag är jag förhindrad att ta emot eftersom jag inte vill svära eder. Men visst ligger det något i det, Amish exempelvis undviker vad jag förstår att ta emot statliga bidrag.

  10. Jag håller nog med Daniel, varför acceptera ett bidragssystem som faktiskt matar Maskinen lika mycket som direkt lönearbete?
    I konsekvensens namn alltså…

  11. alla. Vill bara förtydliga att beslutet att inte lönearbeta just nu är något jag och min hustru har tagit tillsammans i fullt samförstånd.

    Tobias. Jag kan inte se att det matar maskinen lika mycket. Man kan göra helt andra saker med sin tid än att tjäna staten och kapitalet, och dessutom kan både man själv och andra leva enklare. Att lönearbeta mindre är enligt min erfarenhet den effektivaste motivationen för ett enklare liv, tillsammans med att ha människor omkring sig med behov som vågar be om hjälp.

  12. Dessutom är det ju inte själva grejen att ta emot understöd/gåvor som är problemet. Problemet är ju istället om du säger att ALLA ALLTID bör göra detta pga Systemet. Om du istället skulle säga att det är DIN kallelse ungefär som en missionär (eller vissa munkar) tar emot understöd utan att säga att andra inte ska arbeta (=rollfördelning). Det är alltså en fråga om att ifrågasätta MOTIVET till varför det är bättre med understöd än med lönearbete, inte att det skulle vara dåligt i sig med understöd.

  13. Angående Nts uppmaningar tycker jag både Paulus och Petrus verkar uppmana de första kristna att leva mitt i samhället, och Paulus sätter en ära i att själv försörja sig (=lönearbete).

  14. Jag är med dig i din strävan, du är på rätt spår. Arbete för pengar för att köpa mat o bostad är knasigt. Vi behöver lära oss tänka utanför lådan här, om Alternativet ska vara värt namnet.

    Jag tror för övrigt mest på detta med att bygga eget och bli självgående. Det måste väl finnas en mängd post-grönavågisar som fortfarande lever så?

  15. Det där med konsekvent läste du nog mellan raderna, åtminstone i mitt inlägg. Jag tror inte alls på att man måste vara konsekvent, jag snarare ser det som ett hinder för att våga utvecklas och gå vidare precis som du antyder.

    Men det var inte det jag menade eller sa och jag tycker inte att du svarar på min fråga heller, det jag menar är att det är så mycket lättare att vara utanför när det gäller att bidra än att få bidrag. och vill man ställa sig utanför nått i systemet men inte allt, tycker jag att det vore mer trovärdigt (och jesuslikt) att börja med att ställa sig utanför mottagandet istället för givandet. Därav min fråga kring varför bidrag eller tiggande skulle vara mer ok än att arbeta för sitt uppehålle och dessutom bidra till att stötta och hjälpa andra människor genom skattesystemet (Som verkligen inte är fullkomligt, men vem är det egentligen?)

    Vad gäller Jesus och munkar och andra liknande som levt på givande så ser jag egentligen ingen skillnad på det dom gör i jämförelse med att tex jobba som pastor, vilket jag ju vet att du är lite skeptisk till =)

    De som tyckte att deras gudstjänst och deras expertis är värdefull köpte dem tid för att kunna göra det hela tiden och inte bekymra sig om förvärvsarbete.
    Lika fullt var det någon som var tvungen att betala deras mat eller husrum med antingen arbete eller pengar från lönearbete.

    Jag är absolut för att vi hjälper varandra, vissa gåvor och intressen belönas ju av ”maskinen” över allt rim och reson, medan andra får kämpa massvis för att ens få mat och husrum.

    Jag undrar en sak Jonas, jag tror säkert att det är många som sagt till dig att du är väldigt begåvad . Kanske skulle du relativt lätt kunna få ett välbetalt jobb som skulle ge dig mycket pengar som skulle kunna ”köpa loss” ganska många från ”maskinens” grepp.

    Skulle inte det vara en bra idé?

  16. Jag håller med om att det inte alltid är det viktigaste att vara konsekvent. Jag har problem med att du beskriver det som ditt eget projekt. ”joina kommunitet” och ”bygga” verkar väl som justa alternativ, men det har ju egentligen inte direkt med lönearbete att göra. För jag antar att the prime motive för att bygga/joina kommunitet inte är att sluta lönearbete. Det hade ju blivit väldigt bakvänt menar jag, om inte annat hade nog de andra kommunitetsmedlemmar känt att det var konstigt om någon var med i första hand för att undvika lönearbete.

    ”Kanske kan man få NÅGON VÄNLIG MÄNNISKA att donera eller låna ut en bostad?”

    ”Att bo hos ANDRA skulle kunna vara en möjlighet.”

    ”men däremot har man ju VÄNNER och liknande som man skulle kunna be om hjälp.”

    Förutom de alternativen så framstår det som att det alltid är någon UTIFRÅN som ska hjälpa eller donera, någon som tydligen inte får vara med där ”där det verkligen händer”. Och du menar sedan att du gör dem en tjänst genom att hjälpa dem vara generösa? Om det hade handlat om mig hade jag sagt tack och hej, jag är inte intresserad av den typen av välgörenhet. Om du däremot skulle ge mig så pass mycket respekt att det var något vi beslutade om tillsammans så skulle jag vara angelägnare om att lyssna.

  17. Om du begränsar Jesus lärlingar till de tolv, då har jag givetvis ingenting emot det. Inte heller kritiserar jag tiggarmunkar, kloster, missionärer eller andra som fått kallelsen att leva i fattigdom.

    Det jag möjligen vill ifrågasätta, är att lärlingarna är begränsade till de tolv och att de ställs som ideal för oss andra. Med det synsättet skulle t ex Marta inte vara lärling. Hon och hennes syskon var, enligt min mening, också lärlingar, utan att vara fattiga. Ingenstans står det skrivet att Jesus på något sätt kritiserade deras eventuella välstånd.

    Detsamma kan vi läsa i Apostlagärningarna. Där beskrivs hur välbärgade människor anslöt sig till vägen och upplät sina hus för möten i de spirande församlingarna.

    Och som sagt, Paulus berömde sig stolt, att han försörjde sig på eget arbete och inte var beroende av församlingarna för sin försörjning.

    Vad jag kan se, så finns det många alternativa levnadssätt för lärlingarna. Jag vet inte om Bibeln så där rakt av, förordar någon av modellerna.

  18. I förbifarten: Härligt, torrt, hyperformellt upplägg på bloggposten! ”1 b Tigga?”!

  19. Många som har kommenterat och känner mig ”nödgad” att göra det också. Igentligen inga nya tankar som du har utan något som har funnits där tidigare men nu kommer det fram mer samlat så att säga. Jag kan tycka att det är bra att du har fått så här många kommentarer, då har det gett gehör. Eftersom jag, som tidigare nämnt, har känt dig sedan flera år tillbaka och arbetat nära dig kan jag se kopplingar tillbaka till den tiden i det som du skriver nu. Detta skriver jag inte som något slags ”under-bältet-slag” eller kränkande, tvärtom, jag älskar dig som min broder. Därför tycker jag det är värt att också sätta ner foten när jag tycker att det behövs. Du har så länge jag har känt dig varit en som gärna har jobbat för dina drömmar. Det är bra, det är vi många som vill. Men tyvärr tycker jag att det praktiskt mynnar ut i att det blir en livsstil som blir på andras bekostnad, antingen den egna hustrun eller i förlängningen vänner eller skattebetalare. Jag kan inte i NT se att det skulle vara fel att arbeta för sin försörjning. Tvärtom, det är ädelt. Några exempel: 1 Tim 5:1-14 och 1 Tess 4:11-12 och 2 Tess 3:10-12. Tigga skriver du? Knappast. Det är ingen framtid för en lärling utan istället vara kreativ och hjälpa sig själv och ha så att man kan ge andra. Någon vänlig som vill ge eller donera? Att på något sätt förutsätta att andra skall hjälpa en eller kräva det för på något sätt peka på det kristna kärleksbudet att ge till andra är INTE kärlek. Det är manipulation. Nej tack! Däremot kan omfånget på sitt lönearbete vara en fruktbarare fråga. Måste båda parter i en familj tex lönearbeta 100 procent? Jag vet folk i min närhet som gick ner till 75% båda och fick mer tid till familjen. Det är också livskvalitet. Men att så svart eller vitt hävda att lönearbete stöder systemet på ett för NT felaktigt sätt blir också att gå för långt tycker jag. Där håller jag faktiskt inte med. Mycket är redan sagt och jag behöver inte säga mer. Du är igenomtänkt i det mesta du skriver Jonas och därför klarar jag mycket av det du skriver och håller med om mycket men nu tycker jag du går för långt. Jag är rädd att du hamnar i en bubbla och den vill jag att du kommer ur. Snälla!

  20. Mycket mothugg här. Fine för mig, men intressant att fundera över varför plötsligt denna storm av kommentarer, dessutom med så mycket kritik av min karaktär.
    Antingen är det som ni tror här att detta blottar all min egoism och vilja att utnyttja andra, eller också är det så att jag trampade på lite ömma tår här. Eller en kombination.

    Till saken. Här följer en lång kommentar. Avsikten är att kommentera allt som sagts, lyckas jag inte så påminn mig igen. Först kommer några reflektioner som gäller flera av kommentarerna, sedan kommer mer direkta kommentarer:
    -Jag skulle vilja uppmuntra till att betrakta lönearbetet ur ett mer kritiskt perspektiv. Om man inte ser lönearbetet som något som är från hin håle så är förstås mitt inlägg obegripligt. Men detta kräver möjligen lite (obetalt…) arbete. Många har kritiserat lönearbetets dominans tidigare, om man inte ser hur Mt 6 kan uppfattas som en kritik av lönearbetet så kan man ju kolla på marxistisk/socialistisk eller anarkistisk (tex syndikalismens) kritik, (som jag ibland tror är rätt så välkänd), och det går nog att komma en bit på vägen genom att köra lite wiki. En twist på denna ingång är möjligen Miljöpartiets tillväxtkritik, och till alldeles nyligen förespråkade faktiskt MP medborgarlön, vilket ju är att tänka utanför lönearbetes-lådan.

    -Min egen skepsis till lönearbetet har jag antytt i en av kommentarerna – genom att lönearbeta så stöder man en ordning som är hierarkisk/ofri, kapitalistisk och splittrande. Dessutom smörjer man i dom flesta arbeten den allians av stat, kapital och tekno-industrialism som håller på och leder oss mot undergången. Många (alla?) lönearbeten har också direkta eller indirekta kopplingar till våldsstrukturer.

    -Det är alltså inte just här frågan om att kritisera arbete utan just lönearbete.

    -Om man inte lönearbetar så tycker jag förstås inte att man ska sitta hemma och kolla på film hela dagarna. Det trodde jag var självklart, men en del av kommentarerna här får mig att undra. Det finns oerhört mycket man kan göra om man inte lönearbetar; passa barn, hushållsarbeta, odla, bygga, samla mat, stötta fattiga och hemlösa, bygga relationer, sprida budskapet, fördjupa sina kunskaper osv. Ska man betraktas som en snyltare bara för att ingen har satt en prislapp på dessa aktiviteter?

    -Jag får också känslan av en del kommentarer att ni aldrig ger till tiggare osv. Man ska arbeta och göra rätt för sig, man har bara rätt att överleva (få mat och tak över huvudet) om man ger en adekvat motprestation. Men förutom att detta strider mot Jesus och fornkyrkans direkta uppmaning (ge åt alla som ber), så tycker jag inte att det återspeglar den gud jag har lärt känna. Denna gud ger, genom naturen, mat och näring åt alla, både onda och goda och älskar sina fiender med en utgivande kärlek såsom vi sett i Jesus på korset. Dessutom är vi alla snyltare som lever på andra, och det förvånar mig lite om man inte känner till det. Hela vårt system är ju uppbyggt på utnyttjandet av andra.

    -Pastorslöner (Daniel mfl). Det är stor skillnad på att ta emot spontana gåvor till grundläggande behov och att ha en förutbestämd lön som möjliggör ett liv i lyx. Jag menar att exemplen från NT tillhör den första kategorin, och aldrig den andra. Jag håller dock med om att det ibland kan vara på sin plats att inte ens ta emot det första.

    -Jonathan. Mitt dilemma är jag inte tror att man alltid kan samtala klart tillsammans om allting innan man genomför en förändring. Någon behöver i praxis gå före, och detta gör vi alla, fast på olika sätt. Om vi alla skulle vänta in den punkt där vi i samtalet kan enas så tror jag inte att någonting händer. Många behöver se något annat gestaltat i praktiken för att sedan kunna reflektera över det. Vi har pratat mycket om lönearbetet i Björken, och alla har försökt att arbeta mindre än 100. Att jag inte lönearbetar alls nu har jag känt ett stöd i, och det underlättar också för gemenskapen. Men jag vet inte, kanske är det något annat du är ute efter här?

    -Leo. Jag är mer skeptisk till arbetsdelningen och avvisande till talet om en särskild kallelse. Jag tycker Jesus är väldigt svepande i sin kritik av dom rika, och på flera ställen hävdar att den rike inte kommer in i guds rike. När det gäller Marta så känner jag inte till att det framkommer att dom skulle varit välbärgade? Exemplen i Apg förstår jag inte, där är väl poängen att dom rika på olika sätt tillät sina rikedomar att omfördelas så att dom kom alla/dom fattiga till del? När det gäller Paulus så gjorde han olika. Vissa församlinar ”plundrade” han enligt egen utsago. Det var Korinth han inte tog emot understöd av, av speciella skäl. Sen håller jag med om att det finns olika levnadssätt i Bibeln. Men kritiken mot rikedom tycker jag är i princip universell i NT och fornkyrkan (jag rekommenderar Justo Gonzalez bok Faith and Wealth om detta).

  21. Jo men det håller jag med om, genom handlingar så utvidgas samtalet, man ser att något som man inte trodde var möjligt faktiskt är möjligt. Det är bara det att den handling du föreslår handlar om hur man ska lösa ett livspussel för en individ/familj. Det är möjligt att det är annorlunda i erat kollektiv, men jag har liksom inte någon lust att vara en bricka i någon annans livspussel. Och det handlar ju då inte om att jag inte tycker att ni har rätt att leva för att ni väljer att inte lönearbeta. Men det är ju ett ganska shady argument också:

    ”Hej, jag har inga pengar för att köpa mat. Men du har pengar, och det här är ett ypperligt tillfälle för dig att praktisera givande!”

    Jag hade gärna velat vara involverad i beslutet om man säger så, istället för att bli gisslan i en situation där jag själv faktiskt skulle känna mig tvingad att fortsätta arbete för att du inte skulle svälta. Mitt förslag är såhär, utgå från någon annan i din grupp istället, fråga den personen om han/hon skulle vilja arbeta mindre eller till och med sluta med lönearbete helt. Resonera tillsammans kring hur du skulle kunna bidra för att möjliggöra det hela. Utgå från vad den personen har för behov, om den personen känner att ett inkomstbortfall på 5000 kr är för mycket för, resonera tillsammans kring om det finns utgifter som skulle kunna skäras ned, eller om du kan kompensera det på något sätt, till exempel genom att dumpstra lite mat, eller sitta barnvakt eller till och med att du själv började lönearbeta några timmar i veckan. Det kanske är så att chefen inte skulle gå med på att personen gick ned till 50%, om det nu är det personen själv vill. Resonera kring hur ni skulle kunna lösa det, vad har chefen för krav, går det att lösa om ni jobbar på det tillsammans, etc. Det känns som ett betydligt justare sätt, får då har det helt plötsligt blivit politik (resonerande kring hur ni ska leva tillsammans) och inte en fråga om hur du ska lösa ditt persoliga livspussel.

    Är du med på hur jag tänker?

  22. Tjena!
    Kom spontant in här. ojojoj helt skönt att det finns människor, troende dessutom (fördomar har man ju), som verkligen känner en nöd för att ställa sig utanför systemet (så gott det går) men ändå med en längtan att göra något gott!! Jag önskar dig: Lycka till! Enda kritiken som inte behöver vara kritik är om din fru inte håller med om ditt sätt att se på livet. Men det märks alltid med tiden. Det enda jag vet är att det finns många där ute som tänker som du, som vill arbeta men i frihetens namn och med naturen som ”Herre” :) Allt är möjligt (nästintill) men nog jävligt svårt! Ta tacksamt emot gåvor! Om inte kan du ser det som en gåva från din Gud som vill möjliggöra ditt nya liv!

    Ta hand om dig men främst din familj så kommer nog det med posten!

    Kärlek och Anarki!

  23. Jonatan. Jo, men då förutsätter du förstås att vi inte gör eller har gjort allt det där. Och det vet du väl inte så mycket om? Precis som du kanske eg. inte vet speciellt mycket om hur pass självcentrerad jag blivit sen jag tappade tron på lönearbetet? Att jag tog mig själv som exempel är för att det ibland brukar efterfrågas en mer personlig ton i mina inlägg.

    Och brickor i varandras livspussel är vi oavsett om vi vill det eller ej. Vi lever alla på andra och vi är alla mottagare. Tar vi inte emot så dör vi. Alla. Allt vi äter tex kommer (förstås) från naturen och är från början en gåva. Vi hör ihop. Anar man en slags försörjnings-individualism i resonemanget?

    Själv är jag i alla fall tacksam för dom människor som finns och funnits i mitt liv och som lärt mig något om ovillkorligt givande (”nåd”). Även dom som varit störiga och störande.

  24. Jonas, jag säger inte att du är en egoistik person, eller att du som person är självcentrerad etc. Om du är det så är personerna omkring dig i en bättre på att tillrättavisa dig än vad jag är. Och du behöver heller inte argumentera som om jag tyckte att lönearbete var guds gåva till människan, det har jag aldrig sagt. Jag ska även tillägga att mitt omdöme kanske låter väldigt hårt, men det är inte så att jag är emot att någon resonerar kring att sluta lönearbeta, jag får ingen panik av sånt. Tvärtom, en eloge för att du tar upp temat.

    Men det står som det står i din bloggpost, jag utgår ifrån det, och något annat kan jag ju inte. I hur du resonerar kring den här frågan så tycker jag inte det här med gemenskap och liv tillsammans sätter så starka spår, eller typ inga spår alls faktiskt. Jag menar, läs igenom din egen text igen, över hela texten handlar det konsekvent om hur du ska lyckas att inte lönearbete. Till och med när det gäller alternativen ”bygga” och ”joina kommunitet” så verkar det som vad det handlar om är att en individ/familj ska fixa en livsstil utan lönearbete. Andra kan ”komma och hjälpa till”, eller en individ/familj kan gå med i en kommunitet långt borta. Det finns ju inte någonstans med att det kan handla om en gemensam ansträngning. Personlig touch är fine, jag argumenterar inte mot det, men personlig touch innebär inte att man automatiskt måste rama in frågan som om att det handlade om att tillfredsställa ett behov av en personlig livsstil. Du kanske argumenterar och resonerar kring detta på ett helt annat sätt i andra sammanhang, vad vet jag.

    Och sen ang. detta med ovillkorligt givande så får du ju det att låta som att jag är emot att ge och ta emot, vilket är väldigt märkligt. Var får du det ifrån? Och vidare ang. brickor, så får du det igen att låta som att det jag förespråkar är att vi inte ska ha någonting med varandra att göra. Också märkligt. Det jag säger är ju att gemenskapen borde ha någon roll att spela här, både i praktiken, hur- och med vilka vi resonerar.

  25. (och jag skulle säga att den linjen jag företräder är motsatsen till försörjningsindividualism. som sagt, jag förespråkar ju en gemensamhet i hur man beslutar kring försörjningen.)

  26. Wow… jag uppskattar glöden i debatten, ja Jonas jag uppskattar att du är personlig och bjuder på dig själv och din blogg här. TACK. Men det är stora, viktiga och komplicerade frågor och de kirurgiska ingrepp som kanske behövs för att vi ska skäras bort ifrån samhällskroppen kanske måste göra ont.

    Jag kanske har en fallenhet att teoretisera för mycket, men jag behöver ta frågorna än mer grundläggande, om vad det är som är fel med löne-arbete… är det arbetets alienation från frukten? är det makro-perspektivet där samhällskroppen blir en oöverskådlig massa? eller är det de krafter inom oss som sätts igång när tid, arbete och värden (pengar?) kvantifieras på det sättet? eller något helt annat? Poängen är att om vi bygger något nytt, vad är det då vi bör undvika?

  27. jonathan: i din kommentar, 10 feb 11.57, skriver du: ”men jag har liksom inte någon lust att vara en bricka i någon annans livspussel.” -då kanske församling inte är något för dig. (anledningen att jag vågar skriva lite hårt är att du är min älskade vän och att jag tyckte det var en lite konstig formulering)

    alla: jag tycker det är en lite tråkig ton i samtalet, och mycket konstig kritik som andas mer dom än fundering.

    för det första: redan i rubriken sägs det att det är ett tankeexperiment, och i inledningen finns en vädjan om hjälp att tänka utanför lådan.

    sedan tas två grejer upp (kraftigt reducerad inkomst, och bostadslöshet) vilka följs av ett antal alternativ som följs av FRÅGETECKEN, inte UTROPSTECKEN.

    jonas: gött att du tar upp detta svåra ämne och kul att få ta del av dina tankar.
    själv arbetar jag för första gången, på mycket länge, heltid och kan säga att det inte alls är bra att arbeta så mycket. ingen människa borde arbeta heltid!
    (tanken var att jag inte skulle jobba så mycket, och förhoppningsvis kommer jag snart att gå ned i tjänst).

    jag håller med den person som sa: ”ingen kommer, på sin dödsbädd, säga: jag levde för mycket och levde för lite. men många kommer säga exakt tvärtom”

  28. citatet skulle givetvis vara:
    ”ingen kommer, på sin dödsbädd, säga: jag levde för mycket och arbetade för lite. men många kommer säga exakt tvärtom”

  29. Just nu för tillfället tycker jag nästan det skulle vara kul att börja lönearbeta några år för att spara ihop pengar till mark och stuga. (Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket ni snabbt skulle kunna få ihop om båda jobbade heltid.) Och skaffa lägenhet, ljudsystem, ny dator och lite olika musikinstrument. Det vore det normala, kanske också det bästa och mest realistiska. Eller kanske det mest djävulskt frestande.

    Men om jag skall delta i detta tanke-experimentet enligt de kriterierna, men från mitt ungkarls-perspektiv, så skulle jag tänka ungefär så här: Ta med sitt bohag i vattentäta väskor på cykelkärra, leta upp något ensamt berg, bygga en stuga på några få kvadrat, odla sin potatis med mera, fiska sin fisk, och hoppas att ingen kommer med vapen och gör hemska saker. Men speciellt för er del med Skolplikt m.m. och fokus på Gemenskap kan jag inte se hur något sådant skulle fungera eller locka. Om det inte var så att flera individer och familjer var villiga att genomföra ”Plan 2. d) Ultra” och bli någon sorts laglös skogs-amish långt borta i ingenstans. Men om inte just det är budskapet i sig, så är annars frågan, hur skulle budskapet då spridas? Light-varianten skulle kunna vara att flytta runt i en rejäl Yurt/Ger mellan typ olika gästvänliga villaträdgårdar, parker, och gräsmattor utanför kyrkor. Lite sådär lagom Tajkonen, säkert intressant ett tag – men långsiktigt? :)

  30. Ja jag tog i lite överdrivet där, ursäkta, får skylla på stridens hetta eller något. Man kan säga att det jag skrivit står för min del kvar och jag står för det, men det låter verkligen som att poängen är att DU Jonas är en egoistisk person. Det är det alltså inte min poäng, verkligen inte. Och det är en god poäng du gör Max, att det är ett tankeexperiment. Alltså, det är inte det att jag vill tysta ned det här samtalet eller någon (läs: Jonas) speciell röst i den, för jag tycker det är extremt relevant och viktigt, men man måste ju helt enkelt få tycka olika. Om inte åsikterna möts så kommer man ingen vart. Och det är ju en ganska stor del av min poäng, om man argumenterar för att sluta lönearbeta utifrån ett individperspektiv så kommer man ingen vart. Det blir, som jag redan uttryckt, livsstilspolitik. Politik borde handla om det ”allmänna”, i vid bemärkelse. Tror jag.

    Vad gäller bricka i ett spel så har jag väldigt svårt att se att det skulle vara en speciellt bra bild av församlingen. Med bricka i ett spel menar jag alltså som ”pawn in their game.” Typ att använda en annan människa för ens eget syfte. En helt annan sak är att försöka lista ut hur livet ska se ut tillsammans, att göra ett gemensamt konstverk. Det är ju det jag förespråkar.

  31. Fint för övrigt att höra att man är någons älskade vän för övrigt, sånt värmer. Kärleken är besvarad, hoppas jag framgår!

  32. Det som vore mer relevant, som några ovan redan varit inne på, exempelvis Daniel med sitt förslag om att köpa loss andra människors lönearbete (”Kanske skulle du relativt lätt kunna få ett välbetalt jobb som skulle ge dig mycket pengar som skulle kunna ”köpa loss” ganska många från ”maskinens” grepp”), vore om tankeexperimentet kunde utökas till att handla om en såpass kristen praktik att man istället gav sig själv för att andra skulle slippa arbeta. Jag tänker då på sådana som min då ensamstående mamma, som arbetade heltid under alla år för att kunna försörja sina tre barn, men som helt säkert hade behövt gå ner i tid om hon bara hade haft pengarna till det. Det lär finnas ändlösa behov. Med det klass- och könsmaktssamhälle vi har behöver en man i genomsnitt dessutom anstränga sig mindre för samma lön som en lågutbildad kvinna. Apostlagärning?

  33. Bra perspektiv Sofia!
    Överlevnadsaspekten är också viktig, majoriteten av jordens befolkning befinner sig i en sån situation.

  34. Jag uppskattar att det nu känns som om det finns lite mer öppenhet i samtalet.

    Jonathan. Jag tycker inte att det utesluter gemenskapen att tala om/från sig själv på det sätt som jag gjort här. Min erfarenhet är (tvärtom) att detta bygger det gemensamma samtalet mer än att försöka tala för andra. Om man säger ”så här är det för mig, hur är det för er andra?”, så ger man människor en möjlighet att ha en egen röst och ett eget utrymme. Om man (först snabbt) pratar om ”hur ska vi göra”, i synnerhet när det gäller så här drastiska förändringar, så kan människor känna sig hotade och uppleva det som om dom blir inkluderade i något för snabbt. Så gör man ju ofta i många organisationer (”hur ska vi göra?”), utan att vara genuint beredd att lyssna på vars och ens perspektiv. Min erfarenhet är att detta kan bli hämmande och pseudo-demokratiskt. Dessutom är det som sagt så att jag tror att enskilda människor ofta måste ta praktiska steg även innan andra är övertygade. Sen vill jag också vara försiktig i att hänga ut människor i min gemenskap här på bloggen. Så dessa tankar är mitt bidrag till ett samtal (i gruppen och med andra som er). Att jag inte skriver om hur ni eller min gemenskap borde göra betyder alltså absolut inte att jag är ointresserad av det. Det spelar också roll att vår kommunitet går mot sitt slut. Jag önskar att det inte vore så, men jag vill utgå från situationen som den faktiskt är.

    Tobias/Sofia/Daniel. Ja, det är en svår fråga som jag funderat mycket över. Det jag landat i är dock att det på sikt inte är en hållbar väg att tro att mer pengar kommer att leda till större frihet. Även om det kan hjälpa konkreta människor (tex jag jobbar mycket och köper mat till någon för pengarna) så tror jag att detta samtidigt göder systemet som förtrycker andra människor, även om man inte ser den effekten lika direkt.

    Leon/Max. Nice, tack!

    Josef. Ja, en juste uppräkning. Jag måste säga att dom bilder jag har om alternativet kommer dels från samlar-jägar-samhällen vars ekonomi ofta beskrivits som en gåvo-ekonomi av antropologer och andra. Man jagar och samlar det man behöver, och delar sedan med sig av det man fått. Det är inte ok att samla på hög för sig själv, och även dom som inte vill eller orkar samla (vilket alltid tycks vara en minoritet) får del av gåvorna ändå. Dels kommer bilderna från bibliska motiv – ökenvandringen, bergspredikan, brödundret. Det jag vill undvika tror jag i mycket är knutet eller kommer av användningen av pengar.

  35. Jovisst Jonas, jag har reflekterat tidigare att det står ”tankeexperiment” i din bloggpost och det är värt att lägga det på minnet. Förlåt om du upplevde det som personangrepp (men du har ju skrivit att du tål kritik :-)). Men kanske också att en känslostorm kan uppfattas som omsorg. Jag vill ju faktiskt dig väl, trots allt. Men låt också våra reaktioner få vara svar på tankeexperimenten. Kanske något vi i all välmening vill varna för också. Ibland kanske man skall se en större någorlunda enhetlig opinion som vägledning också. Visst är det lätt att komma in i försvarsställning när det blir så men jag kan nog tycka att du skulle möta upp denna ”kritik”lite öppnare ändå. Det var ingen ”öm tå” det här inte, i alla fall jag har känt till fragment av dem tidigare. Helt klart är att vi bara läser Bibelorden lite olika. Så är det många gånger. Att jobba för sin försörjning är ändå något som jag ser som grundläggande bra och bibliskt. Men absolut att arbete kan ses ur olika perspektiv, även de oavlönade. I ett stohushåll, om man bor flera kan man ju bestämma vad som anses som jobb till det gemensamma hushållet, dvs någon drar in pengar, någon annan städar, någon reparerar osv eller hur man nu resonerar. Jag vet och håller med, lika mycket som du Jonas att staten och de världsliga makterna är begränsade och bristfälliga i jämförelse med Guds rike men jag vet också att vi förhåller oss olika till det. Som vi har diskuterat tidigare så har jag också en tolkning på Rom 13 som vi kanske tolkar lite olika du och jag. Jag hoppas heller inte att du ser på oss andra (som om vi nu vore enhetliga i allt?) som om vi är helt uppslukade av världen, systemet och allt vad det är. Väldigt mycket i min vardag och tankevärld handlar om hur jag skall förhålla mig till olika företeelser och system i systemet. Jag hoppas inte att du ser mig och andra som hopplöst förlorade för då vet jag heller inte hur vi skall kunna ha ett fruktbart samtal. Du ger många tankevärda synvinklar Jonas och det uppskattar jag men även många av oss andra tror jag har tänkt igenom detta också även om vi inte har exakt samma livsföring. Sedan finns ju biten av denna världens begränsning också. Vi når aldrig helt fram till det vi skulle vilja nå fram till. Det är en strävan men det finns alltid gråzoner och saker vi vet att vi måste kompromissa för att det är världens komplexitet. Men du skriver på ett ställe att du funnit stöd för din livsstil i din gemenskap och det är en punkt jag vill trycka på också. Om du och din gemenskap har landat i det här så Fine! Det räcker. Jag tror det blir ett större problem om man gör detta till en allmänn grej innan de som man har i sin närhet blir involverade utan att ha haft sin mening med i det (men detta har redan tagits upp). Precis anser jag att det är samma sak med enskilda församlingar. Låt dem själva bestämma om eller hur de vill avlöna någon pastor eller annat. Pastorslöner för många handlar inte om, tro mig, lyxlöner, absolut inte. Jag förespråkar möjligtvis inte höga löner för pastorer utan anständiga löner. Det är faktiskt skillnad. Och här finns mycket att säga men det är en annan diskussion. Ta hand om dig, Sara och barnen.

  36. Jag menar inte att man ska tala för andra. Det exempel som jag tog upp, om att fråga en närstående om han/hon vill lönearbeta mindre, handlade just om att fråga och lyssna efter behov. Sen är det, menar jag, en sak att utgå från sig själv, sina egna erfarenheter och behov, men en annan att rama in en fråga som ett individproblem som behöver en lösning som utgår från individen. Det som skulle kunna vara en gemensam angelägenhet för många reducerats till något som är en individuell angelägenhet för många. Det första handlar om politik, och sånt går jag igång på. Det andra handlar om livsstil, och det går jag inte igång på alls =)

    Anledningen till att jag bråkar om det och hela tiden återkommer till det här med livsstil kontra politik är att jag tycker att rätt mycket av förnyelse inom/utom församlingar/kyrkor, där man säger sig vara intresserad av evangeliets politik etc., ändå väldigt sällan lyckas tänka politiskt. Det blir väldigt sällan det som vi verkligen delar med varandra som vi pratar om. Även i de fall där det finns en uttalad önskan om gemenskap, så verkar det vara förfärligt svårt att lista ut vad man egentligen har med varandra att göra, och man landar i att just försöka peppa varandra att leva ut en viss individuell livsstil.

    Sen kanske det inte stämmer på din/eran situation alls, det hade ju varit fantastiskt. Eller så har vi gått olika vägar här, du/ni kanske ger en högre prioritet till livsstil än vad jag gör, att det faktiskt är någon slags kärna i gemenskapen? Det är ju något som är intressant att utbyta erfarenhet kring vid tillfälle. Kanske när jag kommer upp till Örebro, om Gud vill =)

  37. Mina invändningar alltså inget att göra med din kritik av lönearbetet. Tänkte det var bra att förtydliga igen.

  38. Haha det var ändå ett ganska fint sätt att säga ”kom igen, håll käft nu ffs”, emil. Jag uppskattar den typen av taktkänsla och artighet =)

  39. Haha. Jag gillar att hålla mig kort, men i det här fallet skulle jag förstås kostat på mig ytterligare en mening för att förtydliga: ”Du skriver ofta sjukt bra grejer, jag vill höra dig utveckla mer!”

  40. jorå jag uppfattade både komplimangen och piken, tack för det. Men jag tycker att några stycken borde gå ihop och ha en blogg tillsammans istället, delat ”ägandeskap” så att säga. Ha det lite som kristen underjord, fast med en skara som kan bråkar riktigt rejält med varandra och rör om som f-n (ursäkta svordomen) i grytan, om man säger. Eller ja så kanske kristen underjord är, jag är inte så uppdaterad på den längre. Eller ja jag är delad, det kanske inte är något som är värt att ödsla tid på, jag vet inte.

  41. Ett sista inlägg från mig i den här tråden.
    Bara för att vara tydlig.

    Jag hoppas att mina inlägg inte uppfattats som dömande, det var det sista jag ville. I så fall ber jag om ursäkt.
    Jag ville bara förstå mer kring tankesättet eftersom det utmanar mig.

    Jag följer på avstånd er alternativlängtare och blir ömsom inspirerad och ömsom bedrövad, för jag vill förändras men känner att målen är för högt ställda, det känns utopiskt och omöjligt.
    Resultatet bli ofta att jag känner mig utanför och att steget till att bli ”en av er” en ”lärling” är för stort…

    Och det här med antilönearbete och kristen anarkism är absolut out of my leuge…

    Fortsätter läsa, kanske kommenterar nångång, men klyftan är nog lite för stor för att samtalet ska ge nått.

    Appropå bloggar så får ni gärna titta in på svangrum.ylebloggen.fi där jag börjat blogga i anknytning till ett nytt religion och livsåskådningsradioprogram i finland.
    Kanske återkommer jag till ämnet där, på hemmaplan :)

  42. Daniel. Jag blev glad att du kommenterade, fortsätt gärna att göra det. Jag vill verkligen ha en spännvidd här när det gäller kommentarer. Det jag reagerade på här var att det var så många som kommenterade (plötsligt), och att flera kommentarer kritiserade min karaktär. Egentligen har jag inget problem med det heller, men jag funderade en del vad det berodde på att det kom just nu. Vill du fortsätta läsa och kommentera så är jag glad, hoppas jag inte skrämt bort dig.

  43. Att man tvingar andra att jobba och att man själv slipper, tänker jag.. Men annars så är det en god tanke, som jag är för (ja, det låter dubbelt, men det är ju för att det inte är ett enkelt ämne). (Bör kanske för övrigt tala om att jag svarar på huvudinlägget då jag inte orkar läsa igenom 47 äldre inlägg).

    Vi lever överlag på ”för stora ytor” här i Sverige, i jämförelse med andra länder, så nog borde man väl kunna dela med sig lite? Har själv många gånger varit inne på tanken att ha ett öppet hem på så sätt att folk gärna få bo här och bidra till försörjningen på det sätt de kan, behöver inte nödvändigtvis täcka hyra och sådant men det ska liksom inte kosta mig personligen mer att leva än vad det gjorde när jag levde ensam (för att jag i dagsläget helt enkelt inte har råd med det). Åtminstone inte alltför mycket mer. Vore nog tungt att dra runt en hel familj på min ganska tajta lön (så dumpstra gärna, och gott ;) ).

  44. En sista fråga: att flytta utomlands till en kommunitet skulle inte vara så poppis hos dina nära och kära. Menar du familjen eller anhöriga utanför? Det låter inte som ett argument likt dig? Om man ändå har valt en såpass radikal väg som du redan gjort varför skulle då anhöriga bestämma ifall ni skall resa utomlands? Naturligtvis måste ni ju vara eniga inom familjen men en flytt behöver ju inte vara för evigt, ett par år kanske? Jag tex bor ju i Thailand nu. Visserligen bara ca ett halvår men vem vet det kan bli mer. Kanske är det din familj som flyttar utomlands nästa gång? :-)

  45. Jag tänker primärt på Sara, det är det som gör att det inte är ett alternativ som det ser ut. Annars skulle det kanske vara ett alternativ. även om det finns andra relationer som är väldigt viktiga för mig också och som skulle göra det svårt att flytta.

  46. Jag skrev ca 2000 artiklar på wikipedia de sista tre, fyra åren. Vissa rätt långa, de flesta korta. Var det ett arbete? Om det var ett arbete, var det värt lika hög lön som andra arbeten, eller åtminstone som en städare eller försäljare av hamburgare? Om det var det, hur mycket har andra, som inte gjort samma wiki-arbete, i så fall åkt snålskjuts på detta arbete (om vi antar att medelsvensson kollar på nån wikipedia-artikel om inte varje dag så åtminstone någon gång i veckan i snitt). Om vi antar att funderingarna ovan, plus resten av funderingarna i bloggen, är något som också tillför samhällsdebatten något, och att det ligger arbete/reflektion bakom, och att samhället skulle vara fattigare och ensidigare om inte personen på bloggen gjort detta bloggarbete, som byggt på egenreflektion, osv. Om vi antar det, så kan man säga att han gjort ett liknande arbete som jag på wikin. Och om det borde kallas för arbete så borde även det här arbetet kallas för det. Åtminstone att det är arbete i lika hög grad som servering av hamburgare mm. Så vem är det egentligen som arbetar och vem arbetar inte? Är det alltid bättre med lönearbete än med arbete som inte är lönearbete? Jag är högst tveksam till det, i likhet med bloggförfattaren.

  47. Pingback: Visionen? « Stigen

  48. Pingback: Visionen? « Stigarna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>