Vad ser du fram emot?

Min helvita månad har lett mig till att reflektera en del över vad vi ser fram emot och längtar efter. Dom kvällar jag är hemma och vi inte har något speciellt inplanerat, så brukar jag fram emot åtta-snåret börja planera för att gå ned i varv efter att hushållsbestyren är klara och barnen nattade. Inte sällan har jag då förmånen att få sitta ned och samtala lite med min hustru och/eller min bror i lugn och ro, eller kanske kolla på någon dokumentär på SVT Play eller liknande. Men härom kvällen slog det mig hur viktig jag upplever kaffe-muggen och dom två pepparkakorna för denna njutning. Det blir liksom inte samma grej utan, känns det som.

Jag undrar om det inte är så att många av oss längtar efter saker som bryter av mot vardagslunken. Vi sätter upp små mål som vi sen mentalt tar vår tillflykt till. Inte bara drogerna då, utan också andra saker som egentligen inte är självklara rättigheter – semester, media, resor osv. På så sätt är vi ofta på flykt från den verklighet vi befinner oss i, och slipper på så sätt också ta tag i dom förändringar vi vet skulle behöva ske i våra liv.

Min fundering är också om inte dessa saker som vi så mycket ser fram emot och längtar efter egentligen säger mer om oss än vi vill tro. Tänk om det är så att det är det jag längtar efter som avslöjar vad som egentligen är viktigt mig? Skrämmande tanke.

Men är livet verkligen meningslöst  och grått utan dessa flyktmedel, som det ibland känns? Min tro, och också erfarenhet, är att det inte är så. Vi är lurade, och vi lurar oss själva. Avstår vi åtminstone ibland från flyktmedlen så tror jag att vi också kan upptäcka glädje och tillfredsställelse mitt i det gråa och vanliga.

Hur blir vi bättre på att njuta av sådant som inte utgör en flykt från vardagslunken? Hur kan man träna sig på att njuta av och se fram emot saker som gemenskap, vardagliga naturupplevelser och engagemang för djuren, miljön och andra människor utan att droger, media och eskapism står i centrum?

Vad tänker/känner du om detta?

10 reaktion på “Vad ser du fram emot?

  1. Intressant.
    Har själv funderat mycket kring vad ”flykt” betyder för mig i vardagslivet. Har kommit fram till att flykt i form av ”underhållning” (t.ex. tv i vissa fall) är mindre konstruktiv, medan flykt i form av ”utmaning” såsom läsa litteratur av olika slag (i vissa fall) kan vara konstruktiv.

    Båda former av flykt bygger på – enligt mig- att man är uttråkad av sin egen berättelse och behöver en paus, inspiration eller bara en snabbt utväg. Detta behov kan man säga vad man vill om, men det är svårt att skaka av sig det (som andra behov kanske…)

    Just nu anser jag nog att flykt är ett fenomen i mitt liv jag får leva med och göra något bra av, om det går.

  2. Mkt intressant.
    Eskapism för egen del består ofta i att hela tiden se till att ha saker att göra. Jag pluggar heltid, jobbar, tränar, vill träffa vänner, engagera mig i kyrkan, undervisa osv. I sig inga dåliga saker men totalt gör det att jag ofta flytt från mig själv. Det är alltså snarare en vardagsflykt, inte semester osv. utan ett sätt att aldrig ta sig tid o varva ned.
    Det är något jag jobbat mycket med under hösten.

  3. tobak fungerar ungefär som du beskriver det för min del. Tror du är nått på spåret.

    Men, jag tycker inte förändring och rytm (eller att se fram emot något) är samma sak som ”eskapism” eller flykt. Jag skulle inte beskriva måndag till fredag som en transportsträcka bara på grund av att jag ser fram emot att gå på bio med en vän på lördag kväll. Och sommaren är inte en flykt från våren.

    • Jonathan M. Nej, jag håller med om att rytm inte behöver vara flykt, det beror lite på vad man ser fram emot tror jag.

  4. Intressant ämne! Jag har nog också tänkt rätt mycket på det här, även om jag har hängt upp tänkandet mer på begreppet leda. Jag har funderat på varför jag så lätt känner leda, och varför man är så rädd för ledan. Och är det inte existentiellt problematiskt att vi lätt känner leda i goda och harmoniska situationer? Hur ser du på begreppet leda?

    Jag har väl försökt att ganska mycket konfrontera ledan. Till exempel genom att inte ta till flykt utan bara stanna kvar i det gråa. Ett problem med det är ju att det lätt leder till slöhet, dåsighet, likgiltighet. Det kan i och för sig finnas något behagligt i det. Men det där stannandet i gråheten kan ändå lätt producera en känsla av något icke-friskt. Så det är problematiskt: fly från ledan är ju inte effektivt, och stanna kvar leder till något osunt icke-energiskt… finns det något tredje alternativ som jag inte har upptäckt?

  5. När jag hade min första och sista anställning för ett antal år sedan, så var det väldigt viktigt att göra något speciellt på fredagar (hehe, snabbmat och TV) för att ha något att se fram imot. Men förväntningen, lättnaden, och glädjen blev ganska alldaglig efter ett tag. För det hela blev en rutin, som såg exakt samma ut varje vecka. En sådan där störd fast punkt man klamrar fast sig vid för glatta livet. Aldrig Mer. Till sist har jag vänt ryggen till studierna också. Vardagslunken är något värt att fly ifrån. Men att göra det på riktigt är så mycket svårare än att blunda och äta en chokladkaka.

    Nu längtar jag bara till våren. Och att inte veta hur livet kommer bli känns inte längre så skrämmande i jämförelse med motsatsen – trivalitet.

  6. Jonas. Angående komunikationssvårigheter; jag borde nog nämnt några pusselbitar såsom finurligt egenföretagande och osäkra flyttplaner för att det inte skulle låta som om jag vore på väg att bli helt marganaliserad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>