Fråga o uppmaning (om teman o kommentarer)

Jag är väldigt intresserad av om någon läser det jag skriver, och vad du i så fall kan tänkas vilja läsa mer om. Finns det ämnen jag borde skriva mer om? Mindre? Har du någon fråga du vill att jag ska ta upp?

Jag undrar också om du tror att det finns något jag kan göra för att blåsa mer liv i kommenterandet. Fick jag drömma så skulle jag önska att det alltid var några kommentarer på varje inlägg och att dom hade en bredd i könsidentitet, ålder, stil och grad av medhåll/kritik. Finns det något jag göra för att undvika att signalera att jag är ointresserad av kommentatorers åsikter, såsom jag tycks ha gjort här.

Och så en moraliserande döma och skriva-på-näsan-uppmaning. Undvik att bli en passiv, distanserad, alienerad mediekonsument! Ta in mindre och respondera och agera istället mer på det du läser! (eller?)

18 reaktion på “Fråga o uppmaning (om teman o kommentarer)

  1. Hejsan svejsan på gott återseende välsignade vilda kampbroder, vi önskar att vårt budskap sprids mer om att skapa fler ekofeministiska revolutionära kollektiv och du får gärna hjälpa till. Också vännen vår är du insatt i antipsykiatri? Undvik dålig energi och att sända negativa vibbar. Detta är respektfullhetens väg. Skriv vad som faller dig in från världen och var inte självmedveten. Vi har lärt oss mer om ämnet anarki nu och vi älskar det. Alla kan gå med och joina kampen för den nya världen genom att närma sig det gemensamma. Viktigt för detta är för oss att inga enskilda giriga personer har något att säga till om i deras liv utan att inflytandet sprids ut till alla grupper och gemenskaper så att harmonin återförs till i den stora helheten. All makt åt Gemenskaperna!

    Blunda mer, tänk mindre, skrik högre, och var en spontan impulsiv reaktiv aktivist! Vi är med. Det är så befriande och vi måste alla bli befriade genom att införa det som är bäst för alla. Det är inte moraliserande, det är det enda rätta. När vi är omfamnade av revolten så behöver vi inte tänka på vad en vill, vi bara agerar mot de saker som begränsar vår frihet att leva i ursprunglig relation till Moder Jord.

  2. MYCKET mr djurrätt. Självbefrielse/Drogfrihet/Straight Edge/Hälsa ‘ämnet’ är också extremt välkommet.
    De synpunkterna vet jag att flera kamrater håller med om!
    Särskillt djurrätten! Mer av det!
    Bra blogg i för övrigt!!!!

    • Vegan. Tack för synpunkt! Jag ska försöka ta det i beaktande, och bland annat se till att jag har fler djurbefrielse-inriktade bloggar i min läsare. Du och andra djurvänliga får också gärna maila eller på andra sätt höra av er med tips på bloggar, aktioner och liknande!

  3. Hej, Jonas!

    Jag håller med Vegan. Skulle gärna se en diskussion (rörelse) där vi kan tala om och ge tips på olika sätt till vardagsaktivism. Det är ju trots allt en vandring från att källsortera till att frita djur. Har ofta känt att jag vill göra saker (blokader, märsta typ sånt) men det landar i dåliga ekonomiska argument eller att det är för långt bort. Känns dumt men jag är sådan.

    För att börja lite smått och ge ett exempel, må hända naivt, så när jag skulle boka tvättid här om dagen så skrev jag på kalendern ett litet meddelande till de icke mänskliga djurens fördel. Skrev en länk till dokumentären Earthlings. Kanske är det någon som ser och blir en mer kärleksfull jordbo, vilket ändå är något, eller?

    Är det förståeligt vad jag menar?

  4. Svårt att veta varför folk inte kommenterar.
    Lite olika anledningar kan bl.a. kanske vara Det är lite läskigt rent prestationsmässigt. Många av de saker du tar upp vill en diskutera muntligt om. Lathet. Effektkivitetsskadade som vi blivit tar det för lång tid. M.m.

    Hade varit väldigt intressant att läsa om vad du (och andra) tänker kring hur mycket en ska/bör engagera sig. Vart går gränsen/gränserna. Går ju alltid att göra mer. Mer. och mer.

    Exempel
    Skänka lite pengar till välgörenhet i månaden vs. skänka allt en äger och har
    Köpa ekologiskt vs. odla eget
    Äta veg.mat så ofta det är möjlgt vs. bli vegan
    Hälsa på min farmor vs hälsa på massa gamlingar och ensamma människor
    Hälsa på en hemlös vs. Bjuda med en hemlös hem och erbjuda mat och boende
    Retweeta info om blockat vs. delta aktivt i blockad
    Konsumera mindre vs flytta ut i en koja i skogen
    Vara fadder vs leva Moder Theresalifestyle

    Jag själv tycker det kan vara svårt att ibland ens orka finnas för mina vänner och familj.

    Känns som en svår balans. Antingen faller en i ursäktsträsket eller i övermäktigt- och utmattningsträsket. Tips på att hitta någon slags balans?

    Vad tänker du kring detta? Eller har du kanske redan skrivit om detta tidigare?

    • Exakt, väldigt bra frågor. På ett sätt anknyter detta lite till min post från Frizon om städer på berget. Radikalitet gör mig glad, men dels tror jag det är bra att försöka tänka hyfsat långsiktigt. En behöver ta till sig det faktum att en förkrossande majoritet av alla radikala människor normaliseras förr eller senare, ofta i anknytning till familj och/eller karriär. Det beror förstås på något. En risk är att en satsar för hårt och sedan brister och tröttnar. Kanske lockas jag idag mera av tanken på att vara lagom radikal, att verkligen försöka skapa sprickor i muren och leva ett annat liv än det gängse, men att göra det på ett sätt som ändå vårdar relationen till andra som fattar andra beslut. Att ibland gå före och försöka visa vägen, men lagom långt före så att andra hinner med. Och samtidigt tänka på att jag ligger efter och behöver följa andra på andra sätt och andra områden, och att det som är radikalt för en person inte behöver vara det för en annan.

      Anyway, lite spridda tankar. Men jag tar med din fråga och ska försöka återkomma till det.

  5. Om du vill fortsätta någon diskussion om anarki på allvar med mig så föreslår jag att du tränar upp en noggrannare läsförståelse och svarar ordentligt i stället för att utan anledning ge dig in på undvikande sidospår som enbart består av knäppa argumentationsfel och hysterisk sentimentalitet. Eller är det tankesättet själva utgångspunkten för dig och dina likasinnade? Sök hjälp i så fall.

    • Antar att du syftar på det här samtalet. Ibland är jag trög osv, men missuppfattningar och meningsskiljaktligheter i samtal kan också bero på att saker ser olika ut från olika perspektiv eftersom kontext, erfarenheter, förståelse mm varierar. Ska en få ett konstruktivt samtal så är det större chans om det finns en grundläggande respekt för detta, få saker är entydigt rätt eller fel, svart eller vitt, tänker jag. När det gäller anarki/anarkism så finns det ju, i alla fall om en läser ett antal översiktsverk och ser hur ordet använts, en lång uppsättning olika falanger inom anarkismen/förespråkare av anarki (anarko-kommunism, -kollektivism, -mutualism, -individualism, -primitivism, -insurrektionalism, -feminism, queer-, kristen-, -syndikalism osv). Vissa av dom går att kombinera, i andra fall förkastar vissa skolor alla andra och anser att deras variant av anarki är den enda riktiga.
      Jag fortsätter gärna samtalet och är beredd att lära, så länge jag känner att du också har ett intresse av att förstå hur saker ser ut från mitt perspektiv. Vill du inte ta det på bloggen så kan vi ta det via mail.

  6. Jag tror att det sinande kommenterandet här har mycket att göra med att de som traditionellt varit dina läsare har allt svårare att hänga med och identifiera sig i det du skriver. Så länge man hänvisar till Bibeln så har man en gemensam utgångspunkt, typ. Att offentligt ta steget du tog när du redovisade din teologi i fyrke-samtalet och nu senast när du berättar om din tappade tro är stort. Några hänger med oavsett om de identifierar sig eller inte. Samtidigt förstår jag dig som att du söker nya grupper av läsare, vilket i sig är ett stort jobb och när det dessutom kopplas till nåt så ( i dessa sammanhang) suspekt som kristendom, åtminstone till sin historia, så kan det bli än svårare. Kanske. Några cent som du förmodligen redan funderat några varv kring.

    Skriva mer om? Hjälte – sprickor – nåd – föredöme – skapande – nedbrytande. Du har varit inne på det rätt mycket från och till. För egen del är jag dock inte färdig där..

    • Nils. Såg din kommentar om kommentarer först nu. Jo, din analys känns rimlig. Och det har ju inte bara att göra med bloggandet, utan mitt liv i stort. Helt ärligt tycker jag tystnaden är ledsam, jag skulle hellre vilja att folk sa något. När människor en har en relation till tappar tron, borde det inte höra till den kristna tron att försöka söka upp och samtala, tillrättavisa eller nåt annat, istället för att bemöta det hela med tystnad? Det är ytterst få som tagit upp detta med mig direkt. Men jag vill tro att tystnaden inte tyder på illvilja eller ointresse utan är ett tecken på hur lite troende kristna egentligen tror.

  7. Åh, en grej till. Kontrasten mellan att ha en utgångspunkt/grund/etc för sitt liv och övertygelse (Bibeln) och hur du tänker/agerar nu. Vad gör det? Och hur? Osv.

    • oh. det är möjligt att jag känner att jag behöver processa det mer innan jag känner mig bekväm med att skriva om det. men det är en bra fråga o jag tar med den, men lovar inget.

  8. Ja, jag tror du har rätt. Och i kombination med att du ger ett väldigt genomtänkt intryck. Att ställa frågan kan öppna upp för tvivlet även för mig, hemska tanke! ;-)
    Håller med om att det är tråkigt och vittnar om en rädsla att konfronteras med det okända.. To believe is human, to doubt is divine.

  9. Pingback: Engagemangets grund? « Stigen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>