Vandringen eller tankarna?

Visst är det spännande med åsikter och ideologier. Så klart är det intressant att fördjupa sig i hur människor tänker. Och givetvis är det inte oväsentligt hur vi ser på tillvaron. För tankar och handlingar är alltid inflätade i varandra, om än inte alltid på det sätt vi tror.

Men åsikter i sig själva hjälper varken oss själva eller andra. Det vi behöver är;

människor som vandrar en annan väg

gemenskaper som lever ett alternativt liv

historiska traditioner med befriande kraft

praktiker som förändrar oss och

konkreta handlingar som utmanar systemet och pekar mot en bättre framtid.

Finns detta på plats så kanske vi tills vidare kan stå ut om det samtidigt visar sig att vi på många sätt tänker väldigt olika?

Och när detta inte finns så kanske det inte hjälper om man tycker ”bra” saker?

Så tänker jag. Men du kanske tänker annorlunda?

6 reaktion på “Vandringen eller tankarna?

  1. När jag ser tillbaka på mitt liv hitintills kan jag bli lite irriterad över att jag har ägnat så enormt mycket tid åt att försöka bena ut exakt vad man ska tro för att vara på ”rätt sida”, skulle önska att jag istället hade gjort ”bra saker”. Men man vill ju så gärna få någon sorts struktur på det hela och i många fall är det väl också enklare att ägna sig åt det…

  2. Det är tråkigt att man ska behöva göra den uppdelningen, men är man i det ena diket är det kanske nödvändigt att satsa mot det andra diket för att få in balansen eller?

  3. Karin Boye tänker så, men inte apostlarna (enligt min mening). Ortodoxi och ortopraxi hör FÖRR ELLER SENARE ihop. Om jag ser mig som del av en lång tolkningstradition blir ju frågan inte bara hur jag lever mitt liv just nu utan även vart det leder i långa loppet. Tar man ut vägen några grader fel från början gör det stor skillnad efter ett tag, och inte minst efter några generationer.

  4. Jonas, du skall ha all heder av att du tänker och vågar uttrycka dig, även om du då riskerar att tolkas som annorlunda.
    Att ”tycka” utan att ”göra” är ett fåfängt jagande efter vind. Det är ibland befriande att umgås med människor som till stor del tycker och gör liknande saker som man själv och samtidigt träffa förebilder att inspireras av.
    Du verkar ha sådana mötesplatser och det tror jag är bra. En stor del av den sympati du får på din blogg av oss som besöker kyrkor regelbundet kan ha sin grund i att kyrkorna idag i väldigt liten utsträckning erbjuder sådana mötesplatser.

    Sedan kan jag tycka att man kanske inte alltid skall formulera sina egna trossatser utan våga lita lite på långa tolkningstraditioner. Det gäller dock att inte låta dessa tolkningstraditioner baseras på hörsägen, men du verkar ha studerat tillräckligt för att kunna bilda dig en egen uppfattning.

  5. Jag tänkte på det här med tänkande relaterat till en civilisationskritisk hållning. Jag kan tycka att man rimligtvis måste betona tänkandet mycket, om man skall vara civilisationskritisk på sammanhängande sätt. Man måste ju verkligen tänka ut strategier för hur vi skall montera ned civilisationen på rätt sätt. Hur kan reträtten ske på ordnat sätt. Etc. Kräver inte detta oerhört mycket tänkande?

    Sedan tänkte jag också på nöjesaspekten kopplat till tänkande. Jag skulle ju tro att många av dem som läser den här bloggen kan se åtminstone ett visst nöje i att bolla med tankar, idéer, osv. Och är inte detta ett väldigt sunt nöje som bör uppmuntras av en civilisationskritiker!? Det är ju inte någon särskilt miljöförstörande syssla precis, att sitta och tänka! Om vi nu i civilisationskritisk anda skall slå sönder TV:n och trampa sönder mobilen så måste vi ju ha alternativa nöjen. Och då är väl tänkande och bollande av idéer ett alldeles utmärkt nöje som bör uppmuntras. Eller?

    • Alla. Jo, ni skriver bra och jag håller med. Att tänka är viktigt, och roligt, och hänger också ihop med hur vi lever (som jag också skrev). Egentligen går tillvaron lika lite att dela upp i rätt handlande – rätt tanke som i kropp och själ eller materia och ande. Det vi försöker benämna och stycka upp med dessa ord är egentligen en helhet.

      Men när allt kommer omkring så är det, tror jag, ändå inte tankarna i sig som hjälper, och på vilket sätt våra tankar påverkar vår praktik är inte alltid lätt att klura ut.

      Tankarna måste vara praktikens tjänare, och läran livets slav, typ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>