Veckans läsarfråga: polyamori eller serie-monogami?

Vad tycker du är bäst (alternativt minst dåligt); polyamori eller seriemonogami? Varför? (Alla svar uppskattas, allt från mycket korta till mycket långa, och alldeles oavsett vilka övertygelser som ligger bakom ditt svar.)

Fotnötter:

-jag har inte möjlighet att läsa kommentarerna på några dagar.

-kolla in Korrespondenterna som bland annat tar upp polyamori. Med seriemonogami menar jag två eller fler äktenskap (eller liknande) efter varandra (giftermål – skilsmässa – giftermål).

6 reaktion på “Veckans läsarfråga: polyamori eller serie-monogami?

  1. Så himla nyfiken på vilka svar du får (och dina tankar).

    Jag vet inte vad jag tänker kring detta faktiskt. Jag är så uppvuxen med seriemonogami som det självklara så det är fortfarande nytt och ovant att ifrågasätta det. Tror att poly om det sköts rätt kan vara väldigt bra, för sådana (som jag) som kan vara kär i flera samtidigt. I dagsläget har jag dock för mycket problem med svartsjuka för att vilja testa även om förutsättningarna fanns (vilket de inte gör).

    Brottas lite med ”idealet” celibat (enligt filosofin sträva inte efter jordisk lycka utan himmelsk, typ?). Tycker att det är svårt, och väldigt spännande.

    • Mattlo/Lennart. Inte så mycket respons här som jag hade hoppats (som vanligt :( ). Men det var tänkt som en riktig fråga, inte som en pedagogisk sådan. Om monogami eller polyamori borde vara norm (vilket jag inte tycker) så kan jag se fördelar och nackdelar med båda. Lennart, vad i frågan fick dig att uppfatta den som en monogami-diss?

  2. Inget allvarligt egentligen.
    Bara att det frågades efter vilket alternativ man tyckte var bäst och det alternativ jag tycker är bäst inte fanns med…

    Av de samlevnadsformer som kan tänkas finnas så menar jag att det finns en bra och flera som missar målet. Sedan tänker, vill och kan jag inte bedöma vad som missar målet mest och med hur mycket.

    • Lennart. Noga räknat skrev jag ”bäst (alternativt minst dåligt)”, just för att det skulle vara inkluderande. Personligen tycker jag det är mer konstruktivt ofta att tänka i termer av en skala mellan bättre och sämre än att bara ha alternativen ”rätt och fel”. För ganska många år sen då jag var evangelikal kristen (är osäker på hur du skulle beskriva dig själv) så hjälpte det mig mycket i riktning mot ett mer progressivt sätt att betrakta samlevnadsfrågor då jag upptäckte hur Paulus i till exempel 1 Kor 7 verkar resonera på det sättet. (Gifta sig är ok, bättre att vara ogift.) (Analogin med 1 Kor 7 gäller förstås inte dom specifika exemplen här.)

  3. Lustigt, jag läste frågan ur ett helt annat perspektiv än dig, Lennart – där det var liksom underförstått att monogami var det bästa (möjligen efter celibat). Jag är inte säker på monogamin heller, som sagt, jag är uppfostrad med seriemonogami som det naturliga, och har sett rätt många olyckliga äktenskap och lyckliga skilsmässor… Äsch jag vet inte. Relationer är så himla svårt, finns det något bra sätt att vara ihop egentligen? :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>