Visst gör det ont

Som många socialister verkar Karin Boye ha haft stora förhoppningar på den sovjetiska kommunismen. Men ett besök i Sovjetunionen tillsammans med kamrater ur Clarté ledde till desillusionering. Bevittnandet av dom förtryckande aspekterna av stats-socialismen blev Boye övermäktigt. 1940 skrev Boye Kallokain, den dystopiska boken om sanningsdrogen och den totalitära världsstaten som för övrigt har tydliga likheter med Orwells 1984 (1948). Orwell som ju också hade liknande erfarenheter av socialismen.

I Kallocain uppfattar jag en stark, spirande frihetlig undertext, och en längtan efter att, trots allt, bygga en ny värld. Jag läste ut Kallocain för första gången i helgen, och kom då att tänka på att jag dom senaste månaderna mött en hel liten rad vänster/post-vänster människor i olika sammanhang som börjat tröttna på parti-politik och statssocialism, och istället närmat sig anarkismen och/eller frihetliga perspektiv. Detta inger visst hopp. Kan det vara så att när socialismen mognar, så blir den till anarkism? En smärtsam process, månne, men livsviktig. Födslovärkar, talade Jesus från Nasaret om. Och fanns inte också en kristen andlighet i Boyes diktning, och kanske detta bidragit till Boyes insikt att blott ur smärtan kan en ny värld växa fram?

(Min subjektiva Boye-tolkning kan förstås diskuteras. Gör gärna det. Själv är jag novis på både Boye och poesi och tar gärna del av andras infallsvinklar.)

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.
(Boye läser dikten här.)

10 reaktion på “Visst gör det ont

  1. ”Frihetlig socialism” är en oxymoron. Frihet och socialism (statlig eller ej) kan aldrig höra samman. Kristendom och socialism likaså.

  2. Själv tycker jag Boyes insikter liknar Nietzsches: De är inte kristna men nästan… I en annan tid, på en annan plats, hade de varit kristna?

  3. Jag tycker att det är lite spännande att de som samlas för att drömma om en ny värld i Boyes roman tycks dela en kväkarlik gemenskap.

  4. Jonathan. Exakt! Just kväkarna tänkte jag inte på, men nu när du säger det. Det är väldigt intressant.

  5. Nej men kanske att när kommunism mognar så blir den socialism. Angående utvecklingslära i allmänhet så tror jag dock inte på såna där raka utvecklingsled… först tripp, sen trapp, sist trull. Jag tror det finns behov av olika samexisterande synsätt på världen. Det är förstås frihetligt, men inte anarkistiskt.

  6. Jag håller med om utvecklingsgrejen. Det var inte heller så jag menade, att det finns någon determinism i den processen. Både marxister och klassiska anarkister satte hoppades i regel för mycket på utvecklingen. Mer subjektivt för mig – det jag betraktar som en mogen socialism är anarkism, och inte sällan har dom som kommer till anarkism först kört en stund i den stats-socialistiska tilltron. Annars har jag nog uppfattat att du sätter ganska stor tilltro till modernt utvecklingstänkande, ”framåt, uppåt”, med det svenska folkhemmet som typ kulmen på människans utveckling. Korrigera gärna den bilden om du uppfattar den som orättvis.

    I övrigt är jag nyfiken på din samhällsvision. I vilken riktning vill du gå? Du antyder att du inte vill ha kommunism, men är inte alla exempel på reformistisk stats-socialism som vi har i praktiken väldigt kapitalistiska system? (Det gäller förstås också på många sätt även flera ”kommunistiska” system, tex Kina.)

    ”Samexisterande synsätt” låter bra (pluralistiskt, liberalt och härligt), men vad betyder det i praktiken, och var går gränserna?

    (Många frågor, känn dig fri att inte svara om du inte har tid eller lust.)

  7. Jo, och så undrar jag hur du definierar ”anarkism” respektive ”frihetlig”. För mig känns det som om ett samhälle inte kan vara genuint frihetligt samtidigt som det har härskare. Ett frihetligt samhälle behöver vara utan härskare (=ha anarki). Förklara gärna (varför låter jag sarkastisk fast jag inte känner mig sarkastisk?)

  8. Jag tyckte att texten pluralism som anarkismens livsnerv av Emil Johansson från Yelah var väldigt intressant appropå olika samexisterande perspektiv.

    http://yelah.net/opinion/signerat/anarkismens-livsnerv

    Egentligen tycker jag att människor borde få leva sina liv bäst de vill, men det där med gränsdragning är problematiskt. När gränsdragningen sker genom lagar blir den fyrkantig och i stort sett varje fall faller mellan stolarna, sker den inte genom lagar blir den godtycklig. Och kommer man fram till bra gränser, hur ska de upprätthållas?

  9. Min fråga till Sofia hade egentligen mest att göra med vad samexisterande perspektiv betyder när man ska bygga ett gemensamt samhälle, i Sofias fall (om jag förstått henne rätt) i form av en national-stat. Då behöver ju konkreta beslut fattas om makt, fördelning, regler, praktiker och så vidare, och det är ju i sådant som världsåskådningar tar kropp. Och därför ser jag inte riktigt vad samexisterande perspektiv betyder i praktiken, i synnerhet inte när vi pratar om nationer.

    Detta kommer man ju inte undan helt om anarki råder heller, i varje fall inte om man (som jag) tror att människan är skapad för gemenskap. I så fall behöver vi leva tillsammans och då kan inte vilka perspektiv som helst samexistera hur som helst, åtminstone inte i varje gemenskap. Däremot kan det ju i så fall bli lättare att ansluta sig till en annan gemenskap om det blir för stora krockar i övertygelser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>